Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skulle derför blifva mycket svårt att komma upp på de
samma. Marken gaf icke heller något skydd för de
stormande. Han var nästan sinnad att uppgifva beslutet, då han
fick se att svenskarne satte eld på den »kostbara bryggan»
och strax derefter drogo sig tillbaka. Nu sökte han att
så fort som möjligt släcka elden, men detta misslyckades till
följd af svenskarnes beskjutning från andra stranden. Bron
gick upp i lågor, och Gyldenlöve kunde icke komma längre
på denna väg. Sedan han qvarlemnat 600 man i den tagna
skansen såsom vakt åt detta håll, drog han sig med
återstoden af sitt folk tillbaka mot Venersborg.
Då han på morgonen förföljt Mörner långs vägen åt
Rånnum, hade han på venster hand varseblifvit en stor
eldsvåda. Det var staden Venersborg, som uppgick i lågor.
Mörner hade nämligen insett, att de stora förråden derstädes icke
kunde räddas, och hade derför gifvit befallning om att
tyghuset och proviantförrådet skulle antändas. Från dessa
byggnader hade elden snart utbredt sig till andra kringliggande
gårdar. Då nu Gyldenlöve vid nattens inbrott återkom till
stadens närhet, syntes ännu lågorna slå upp mot skyn. Han
sände derför en trumpetare till kommendanten i skansen med
uppmaning att genast dagtinga. Denne svarade dock endast
med några kanonskott. Gyldenlöve lät då trupperna uppställa
sig i full slagordning och sände spejare in i staden, hvilka snart
återkommo och berättade, att ingen menniska fans derinne,
hvarken soldat eller borgare. Allt folket hade flytt på båtar
och pråmar utåt Venern. Gyldenlöve sände ännu en gång
en trumpetare till skansen. Nu förklarade kommendanten,
öfversten Lilje, att han vore villig att dagtinga, så vida han
finge uttåga med »sack und pack». Finge han det åter icke,
skulle han veta att värja sig till sista man. Dessa
underhandlingar drogo långt ut på tiden, och det började redan
dagas, Gyldenlöves tålamod hade tagit slut, och han gaf
befallning, att trupperna skulle ordna sig och rycka fram för
att göra sitt bästa. En stormning skulle dock kanske kräfva
större offer, än han kunde ana. Så väl staden som skansen
var omgifven af dubbla pålverk af tjocka mastträn samt
innanför de samma af en tio fot bred graf. Han framsände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
