Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bakre träffen åter fördes af generalmajor Wittenberg. Efter
högra flygelns sqvadroner följde infanteriets brigader, hvilka
jämte artilleriet skulle enligt bruket denna tid utgöra
slagordningens midt. Främre träffen fördes här af generallöjtnant
Schultz, den bakre af generalmajor de Mortaigne. Venstra
flygeln slutade tåget. Den sammas främre träffen fördes af
generallöjtnant Galle, den bakre af generalmajor Schönleben. Den
svenska hären, hvilken, som redan nämdt, uppgick till närmare
8,000 man, befälet medräknadt, kom sålunda att tåga på två
långa kolonner eller träffen, skilda från hvarandra genom ett
200 stegs bredt mellanrum. Det hvita snötäcket underlättade
marschen och gjorde det möjligt för de olika afdelningarna
att iakttaga afstånden och den riktiga tågordningen.42
Fersen hade emellertid skyndat sig att rekognosera framåt
fältet. När han framryckt ett stycke söder om ån,
varseblef han fiendens förvakt på höjden mellan Hoby och
Stångby. Han såg den så tydligt mot lägereldarna, att han kunde
räkna häst och karl. Framför sig såg han ett vidsträckt kärr.
Till venster om det samma kunde marschen icke tagas, om
han icke ville komma midt upp i fiendens förvakt och genast
ställa till allarm i danska lägret, och huru långt det sträckte
sig åt höger kunde han icke skönja. Han lät derför
förtrupperna göra halt och red, sjelf tredje, ut på kärret för att
efterse, om det icke bure armén med stycken och allt. När
han kommit nästan midt på det samma, i höjd med fiendens
förvakt, varseblef han då såsom han tyckte några ryttare på
vägen åt Vallkärra. Han trodde först, att de voro utsända
från fiendens vakt, och gaf derför befallning åt sina
följeslagare att svara »patrull» om de skulle anropas. Men då han
kom närmare, märkte han, att inga ryttare sutte på hästarna,
hvilka stodo stilla på vägen, och han slöt deraf att de måtte
vara marodörer. Han vände nu om och red tillbaka till
konungen, hvilken emellertid mycket undrat öfver, hvarför
förtrupperna gjort halt. Fersen redogjorde för orsaken dertill,
beskref kärrets läge, tilläggande att han visserligen trodde
att hästarna skulle kunna taga sig öfver det samma, men kunde
icke försäkra hur det kunde gå med kanonerna. Konungen
var dock långt ifrån sinnad att stanna på halfva vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
