Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina hoproffade tillhörigheter. Men ehuru åtskilliga af deras
marodörer kommo dem till hjelp, trängdes de under häftigt
fäktande småningom ut ur lägret. Konungen, åtföljd af
Helmfelt, Fersen och Ascheberg, var allt jämt i spetsen för
svenskarne. Många af fiendens folk vordo här nedhuggna. Till
slut råkade hans sqvadroner i full upplösning och drefvos ut
på fältet ned mot Lödde å, på hvars motsatta strand
svenska lägret syntes med sina ännu rykande halmhyddor. Ju
närmare de flyende kommo ån, dess vildare blef flykten, tills
hästarne slutligen »gingo i durk»98. I tre flockar, af hvilka de
båda yttre voro på en fjerdedels mils afstånd från hvarandra,
skyndade de att finna räddning öfver »passen» vid Svenstorp,
Krutmöllan och Flatmansvad99. Men väl komna dit, råkade
de ut för en ännu större olycka. Dagsmejan hade nämligen
tinat upp den äfven under natten allt annat än starka isen.
De bästa öfvergångsställena voro förmodligen icke heller af
dem kända100. Allt nog, isen, som för svenskarne varit så
stark, skulle icke gynna fiendens planer. När de flyende
nedkommo på den samma, brast den nämligen på flere ställen,
och många hundra ryttare och hästar drunknade. Det var ett
»sällsynt spectacle»101 denna förfärliga blandning af
drunknande menniskor och hästar, isstycken och trossvagnar. Det
»blef fiendens fullständiga undergång», och han led här större
nederlag än under alla de föregående striderna102.
Bland de flyende sqvadronerna tyckte man sig
igenkänna det danska hästgardets, kommande från Vallkärra i
fullt språng mot de längst vesterut belägna öfvergångsställena.
Plötsligt uppstod, man visste icke hur, det talet, att
danske konungen och prins Georg redo i spetsen för de
samma samt att den förstnämdes häst var sårad. Konungen,
ifrig att taga fångar, skyndade genast efter den flyende skaran.
Han upphann dock endast den eftersta troppen, hvilken med
knapp nöd lyckades rädda sig öfver ån103.
Emellertid hade äfven Fersen frågat fångarne, hvar
danske kungen befann sig, och fått till svar att han tumlade
som bäst om med de drunknande nere i ån. Fersen gaf
då sin häst sporrarne och red ned på isen för att om
möjligt taga en så dyrbar fånge. Det var ett djerft försök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
