Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då midten sålunda vek tillbaka, måste äfven venstra
flygeln göra sammaledes. Gång på gång hade den tappert
»pousserat» fienden. Men då den aldrig vågat förfölja
danska sqvadronerna synnerligen långt, hade dessa efter hvarje
fäktning fått tid att snart åter ordna sig på nytt och
förnya striden med stor »oppiniatritet»149.
Svenskarne drogo sig sålunda utefter hela linien tillbaka
och uppstälde sig under stadsmurarna med ryggen mot
staden. Medan detta skedde, tilldrog sig följande händelse,
hvilken, mer än mången annan, målar det vilda i den tidens
krigföring. Löjtnant Clodt vid gardet berättar sålunda, att
en fången officer, af särdeles utmärkt yttre, hvilken sårats
under striden, kom fram till honom, under det att truppen
ordnades, och föll honom om halsen, med orden: »Ack, min
bäste broder!» troende, att han hade en bror till Clodt
framför sig. Då rusade en korpral vid gardet, som tänkte att
den främmande officern ville göra hans förman något ondt,
genast fram och stack värjan i honom från halsen till
underlifvet, så att han sjönk liflös i Clodts armar150.
Emellertid hade äfven danskarne lidit stora förluster, och
deras folk måste hafva tid att hemta krafter. De stannade
derför midt emot svenskarnes nya ställning och sköto dansk
lösen, för att återkalla de sqvadroner, hvilka vid slagets
början bildat deras venstra flygel och som ingen nu visste
hvart de tagit vägen. Men när detta skjutande varat en
stund, sågo svenskarne till sin stora förvåning, huru de gjorde
helomvändning med sin högra flygel och strax derpå med
två brigader af fotfolket i midten samt drogo bort öfver
Sliparvångshöjden. Alla undrade, hvarför de just nu, när segern
vägde så betydligt öfver åt deras sida, skulle så hastigt
uppgifva striden och lemna slagfältet. Men knappast hade de
borttågandes pikspetsar och standar försvunnit bakom
kullarna, förr än man hörde ett häftigt och starkt skjutande från
det hållet. Nu började man ana, att det var den unge
konungen, som om igen »begynte slaget der», och man gjorde
sig redo att sätta sig i marsch framåt till hans bistånd151.
Det var verkligen kung Karl, som ändtligen hunnit
tillbaka med sina få sqvadroner. Han hade påskyndat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
