Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strid tvungos de att vika, då de drogo sig in på Ovikens
kyrkogård och fortforo här att strida ända till mörkrets inbrott.
De få, som då ännu funnos qvar vid lif, måste gifva sig fångna.
Innan underrättelsen om denna strid nådde Sparre, hade
han beslutit att med sina öfriga trupper draga sig tillbaka till
Brunflo för att tillspärra det der liggande passet för de norr
om Storsjön framträngande norrmännen. Medan fotfolket
tågade landvägen, skulle artilleriet forslas dit på båtar. Då
Sparre kom fram, fann han emellertid ställningen allt för svag.
Han hade för öfrigt icke qvar under sitt befäl mer än 400
man, dugliga att bära gevär. Kanonerna hade gått förlorade.
Artillerifänriken, som skulle tillse deras transport, hade blifvit
skrämd på flykten af några skott, som händelsevis lossats
vid landstigningsstället. Sparre drog sig nu tillbaka till
Gullesundsbro, och då han här sporde, att hans trupper på
Ovikslandet voro slagna, fortsatte han återtåget i största hast till
Borgsjö, sökande så mycket möjligt var att »salvera» de
honom anförtrodda trupperna. Hans styrka hade småningom
åter ökats genom ankomna förstärkningar till 1,700 man, men
detta oaktadt tilltrodde han sig icke att våga ett försök att
hejda fiendens ringa styrka, hvilken han i sin uppskrämda
inbillning förstorade till ofantliga härmassor på alla håll.
Norrmännen fröjdade sig otroligt öfver denna framgång.
De hade tagit till fånga bortåt 400 man samt eröfrat fyra
kanoner och sju »gröna» fanor. En medalj slogs af dem till
åminnelse af dessa segrar, genom hvilka, såsom det hette, ett
gammalt norskt landskap vapenvunnits igen under Norges
lydnad. På svenska sidan åter kastade man förnämsta skulden
till olyckan på Sparre. Denne sökte visserligen försvara sig
med att hänvisa till sina ringa tillgångar, men detta hjelpte
minst af allt inför en sådan domare som Karl den elfte,
hvilken var van att städse sjelf mötas af brist, trolöshet och
liknöjdhet. Det var nog för honom att veta, att Sparre varit
overksam och dessutom låtit narra sig af dumma bönder, för
att han skulle fälla sin dom, som, kort och godt, lydde på
afsättning. I Sparres ställe utnämdes Jakob Fleming till
generalguvernör, medan fältmarskalken Henrik Horn fick befallning att
med alla trupper, som funnos i trakten kring Stockholm, aftåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
