Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Karl den elfte i början af mars återkom från
riksdagen, befalde han, att långa bron skulle förstöras.
Några batterier anlades för detta ändamål. Fästningens
kanoner sökte fåfängt tysta deras eld, af hvilken bron sköts
alldeles i spillror och uppbrändes. Belägringsarbetena
afstannade nu för en tid i väntan på de förstärkningar, som voro
på tåg från de öfre delarna af landet och hvilka såsom
vanligt icke gjorde sig brådt om. Under tiden rasade
snapphanekriget vildare än någonsin. Örkeneds socken, der
snapphanarne skjutit en svensk officer, uppbrändes helt och
hållet. De invånare, som icke hunno fly undan till skogs,
nedhöggos eller piskades ihjäl. Intet straff nedslog dock
djerfheten hos dessa stigmän. Hängning, rådbråkning eller
halshuggning voro icke längre nog afskräckande såsom
straffarter. De svenska officerarne tillgrepo de afskyvärdaste
pinostraff från trettioåriga krigets dagar. Så snart en bonde
togs med vapen i hand, betraktades han såsom snapphane
och spetsades på en glödgad jernpik samt uppsattes vid
landsvägen, androm till skräck och varnagel. Ögonvittnen
påstå sig hafva sett flere olycklige i flere timmar uthärda
sina svåra plågor. Landet företedde en bild af det
gränslösaste elände. Skaror af fältflyktingar genomströfvade det
i alla riktningar, och dess emellan kommo svenska eller
danska ströfpartier, hvilka icke foro fram stort bättre.
Mångenstädes var det icke sådt på åratal. Boningshusen voro
mestadels uppbrända, kreaturen bortförda, männen hade
flyktat till skogarna eller voro döda, och qvinnor och barn
sökte sig fristad i kyrkorna eller i benhusen på
kyrkogårdarna.
Karl den elfte var obevekligt sträng mot alla sköflare.
En gång öfverlemnade han sålunda med egen hand åt
bödeln en ryttare, som han sett bortröfva ett får. Svenskarne
skonade också befolkningen öfver hufvud taget mera än i
början af kriget. Ett motsatt förhållande egde rum hvad
danskarne vidkom. Desse hade allt mer börjat tvifla på, att
de denna gång skulle lyckas återvinna Skåne, och kriget
fördes derför grymmare än någonsin. De danska ströfkårerna
sköflade ofta, blott för nöjet att få förstöra. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
