Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro endast 200 ryttare samlade. Han framryckte dock
oförskräckt mot sitt föresatta mål. Vägarna voro fulla af
snö, och ryttarne kunde knappast komma fram, man efter
man. Vid Kobron, en half mil öster om Uddevalla, fick
Mörner veta, att fiendens krigsfolk utrymt staden och med
borgerskapet dragit sig upp till skansen, samt att folket
tändt vårdkasarna på bergen. En mindre förtrupp sändes
då fram för att kunskapa. Men under tiden infunno sig några
qvinnor, som berättade, att en större afdelning af fiendens
folk höll sig dold på andra sidan om staden, färdig att rycka
fram för att öfverrumpla svenskarne, om dessa skulle
fortsätta sin marsch. Mörner återkallade derför sin förtrupp så
fort som möjligt och anträdde återtåget, som belystes af
skenet från den brinnande staden, hvilken fattat eld, utan
att Mörner kunde »förstå» hur det gått till. Återtåget
fortsattes nu till Göta elf, bakom hvilken hans trupper ånyo
togo ställning.
Längre fram på året fick Stenbock befallning af
konungen att framrycka med hela sin styrka och återtaga
Uddevalla skans, som norrmännen alltjämt höllo besatt. I medlet
af juli inbröt han i Bohuslän med en styrka af omkring
4,000 man, och den 20 i samma månad stod han vid
Uddevalla, der han lät sina trupper intaga en ställning på ett
berg, helt nära under skansen. Dennes besättning utgjordes
blott af 300 man, under befäl af kaptenen Sven Schön. Men
läget högt uppe på en brant klippa var sådant, att
Stenbock ansåg sig icke utan föregående belägring kunna våga
en stormning. Ankomsten af de grofva kanonerna måste
derför först afbidas, och detta drog långt ut på tiden.
Transporten af dem försvårades i hög grad af det elaka väglaget,
och först under de sista dagarna af månaden voro de
ändtligen uppstälda i sina batterier. Stenbock hade då
arbetat sig fram med sina löpgrafvar ända till foten af det
berg, på hvilken skansen låg. Nu börjades beskjutningen.
Men kanonerna gjorde föga skada på de tjocka vallarna,
hvaremot svenskarne förlorade mycket folk genom fiendens
musköteld. Stenbock beklagade sig i synnerhet öfver
förlusten af den skicklige ingeniörofficern Poullet, hvilken varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
