Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Inom nationalismen är barbariet — med vilket här
menas rättsföraktet — alltid latent, och vid
krigsutbrotten blir det uppenbart. Detta barbari
förstärkes då dels genom de mångtusenåriga
vilddjursinstinkter som återvakna, dels genom de
mer eller mindre berättigade intressen, dem man
knippar samman med begreppet om fosterlandets
makt och ära. Sådana intressen finnas också för
patriotismen. Även denna vill med kraft värna
fädernas land om det anfallés; även denna vill lämna det
starkare och lyckligare i barnens händer. Men
patriotismen vet att det finnes vägar, på vilka ett folk kan
vinna sin plats i solen utan att detta sker på andra
folks bekostnad; att det ena folkets vilja till liv icke
behöver kosta det andra livet. Sverige och Norge
t. ex. ha under en hundraårig fred ägt en materiell
och andlig blomstring som aldrig förr. Patriotismen
vet, att med våld skapade och sammanhållna
statsenheter bibehålla krigstillståndet mellan folken; att
första villkoret för freden därför måste bli den äkta
nationalism, som medger att varje självmedvetet,
enhetligt folk har samma rätt till frihet och
självbestämning som den enskilde individen, men att denna
rätt för folket som för individen har sin gräns, där
andras rätt vidtager. För patriotismen blir således
varje erövring av ett sådant folk och varje
tvångsgrepp om de erövrade ett barbari. Och icke endast
detta: det blir en orsak till nya krig, eftersom det —
genom ras eller religion, språk eller samhällsskick,
genom sin förtida historia eller genom sina framtida
ideal — för erövrarna främmande folket förblir en
oorganisk beståndsdel av det nya s. k. fäderneslandet.
Det måste städse vålla oro inom denna
samhällskropp utan att ge den något tillskott av organisk
kraft. En livsduglig organisation befor på frivillig
underordning och samverkan. Detta ensamt danar en
makt, som tillika är rätt.
När man numera bland fredsvänner talar om
nödvändigheten att bilda Europas förenade stater, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>