Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildringarna från forntiden och sträva
efter att tänka på samma sätt som de
vilda folkslagen. Tänk endast på dina
medmänniskor, då du har en ledig stund.»
Den, som låter dessa ord sjunka djupt nog i sin själ
och stanna där för oavlåtlig begrundan, inser vad
kriget är: det tillstånd, genom vilket årtusendens
kulturarbete undankastas och åt det tjugonde
århundradets kulturmänniska återskapas en vildes
själ — på det hon skall kunna stå ut med vad hon
upplever och utför!!![1]
Kriget har brutit in över en mänsklighet, vilken som
aldrig förr är bestämd av solidariteten. Det är samma
människor vilka t. ex. genombävades av medkänsla
vid jordbävningen i Messina, vid Titanics undergång,
som nu av fosterlandskänslan drivas att med
jublande glädje mottaga bud om sänkta
skeppsbesättningar, nedskjutna härar och brända städer, vilket
allt kostar människoliv i sådan mängd, att de 1,600
offren för Titanics undergång bli en obetydlighet.
Denna motsats mellan samkänslan och kriget gör
att de stridande själva bli alltmer känsliga för det
vanvett, det barbari, det syndafall, som kriget är.
I samband med de genom denna själsliga dualism
mångfaldigade fasorna, står sakförhållandet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
