- Project Runeberg -  Kriget, Freden och Framtiden /
42

(1914) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

synder, vilket icke kan gå samman med var och en
av de stridandes anspråk på nationell syridfrihet. Ett
anspråk, som t. ex. föranlett några spetsar inom
kyrkan att neka sin underskrift i den av Sveriges
ärkebiskop började, äkta kristliga rörelsen för ett snart
fredsslut.* Och bönen om förlåtelse för egen del
är oupplösligt förbunden med beslutet att själva
förlåta. De böner, som uppstiga om seger över sin
fiende eller det tack, som stiger för denna seger, falla
döda till jorden. Ty den, som offrar sin gåva på
altaret, måste först försona sig med sin broder om
hans bön skall nå Gud.

Det är nu mer än tjugu år sedan som jag i
ärlighetens namn framhöll: att man ej hade rätt att kalla

* Det måste varit med underliga känslor vår ärkebiskop
mottog svaren på sitt försök att samla de kristna i en vädjan
för fred. Särskilt svaren från kejserlige överhovpredikanten
i Berlin och från presidenten för protestantiska konsistoriet
i Bayern. De avslå att underteckna den vädjan för freden,
som ärkebiskopen satt i gång, emedan de milda orden
om att framtiden skall utröna orsakerna till kriget, ej
stämma med den tyska synen på detta. De båda prelaterna
anse att det redanär klart fastställt att Tyskland,
självt överfallet från fyra sidor, handlar i nödvärn och
fullgör en kristlig plikt, då det försvarar sitt liv; att en
medlem av det tyska folk, som sålunda orättfärdigt anfallits
och bekämpas med osanningar, ej kan vara med om ett
uttalande, där man hänskjuter till historien vad som redan
är klart bevisat, nämligen Tysklands fullkomliga frihet från
all skuld i världskriget.

En fullkomligare bekräftelse kunde ärkebiskopen ej få
på dessa ord i sitt hcrdebrev: »Vad skola vi säga, när
kristna inom den ena eller andra nationen sluta sig
tillsammans och t&ga Gud till vittne på sin moraliska
överlägsenhet och man ropar till kristna bröder av annan
nation: Vi hava ingen skuld, I ären de allena skyldiga?
Jag ger ej trycksvärtans spridning åt det, som från skilda
håll enskilt berättats mig om vad man kan få höra i Guds
tempel.»

Så mycket berättar han dock, att en kyrka i Paris
genljudit av applåder vid predikantens hämndemaningar; att
man i Englands kyrkor predikar mot tyskarna som Antikrist
och att man i Tyskland dundrar från predikstolarna i
kapp med kanonerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigfred/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free