- Project Runeberg -  Kriget, Freden och Framtiden /
58

(1914) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medlidandet strömmat fram inom mänskligheten sedan
kristendomens stora tider. Och jag har intryck av att
även de stridande landens kvinnor känna för varandra.
Men det är ej endast medlidandet, som under
dessa månader vuxit hos kvinnorna; det är även
viljan att skaffa sig rätten till medavgörande i den
politik, som — i och genom krigen — hånar alla deras
strävanden inom den sociala hjälpverksamheten. Denna
samlade ju många kvinnliga krafter redan under freden,
krafter vilka medelbart eller omedelbart arbetade för
folkens livsstegring, för det unga släktets kroppsliga
och andliga vård. Det är ej nog att kvinnorna i de
stridande landen nu sörja sin personliga lycka. De
sörja även alla sina mödor, som begravas med
de millioner lik, som fylla slagfält, skyttegravar,
gator, floder; liken av män, som voro unga, friska,
till fredligt arbete med hand eller huvud väl rustade;
till fäder åt det nya släktet väl skickade eller redan
fäder och fostrare åt ett nytt släktled. Hur många av
dessa ha ej kvinnor med otaliga mödor — kroppsliga
som andliga — gjort starka och dugande! Men även de
kvinnor, dem livet nekat de lyckliga mödorna för far eller
make, son eller broder, kvinnor, som endast kunnat ge
samhället sina ömma omsorger, de se nu huru kriget,
medelbart som omedelbart, hundrafaldigar den nöd,
den sjukdom, den värnlöshet, den förvildning, de i
fredstid strävat att minska. Ju djupare nutidskvinnor
genom sin sociala hjälpverksamhet sett in i de otaliga
möjligheter till folkhälsa och folklycka, som gå om
intet i brist på penningmedel, dess vansinnigare synes
dem bortödslandet av de 300—350 millioner kronor,
dem de krigande som de neutrala — i omedelbara eller
medelbara utgifter — dagligen anses offra åt kriget.
Ju mer kvinnorna med vaknad ansvarskänsla arbeta för
det nya släktets andliga kultur, dess mer lida de över
att de unga själarna förvildas.[1] Ju mer de själva inviga


[1] Som bevis på folkhatets ingrepp även i barnasjälarna
må följande drag tjäna: jag lämnar de tyska oöversatta,
på det ingen må tro dem vara »förtal»: Efter Tsingtaus fall
lästes följande:

Auch unsere Kindern, die sich der furchtbaren Krieg in
munteres Spiel übertragen, sollen wir die unbekümmerte
Jugendlust unterbrechen für einen kurzen, ernsten
Augenblick. »Am 7 November fiel Tsingtau» — wollen wir ihnen
sagen — »merkt euch das Datum und vergesst es nicht,
bis ihr Männer geworden seid, wehrhafte Männer.»
                (Berliner Tageblatt 10/11 1914.)

På samma sätt manade franska fäder och mödrar sina
barn efter 1870—71.

I en annan tysk tidning lästes nyligen:

Mehr deutsches Selbstbewusstsein! Der
stellvertretende kommandierende General des 7.
Armeekorps in Münster hat folgende Bekanntmachung erlassen:
Durch mein Generalkommando habe ich unlängst einen
Appell an die Oeffentlichkeit richten lassen,
Kriegsgefangenen gegenüber keinerlei übelangebrachtes, falsches Mitleid
an den Tag zu legen. Mehr deutsches Selbstbewusstsein!
Muss denn diese Mahnung wiederholt werden? Es scheint so.
Nach mir vorliegenden Berichten werden, in Münster so gut
wie anderswo, Gefangenen verbotenerweise noch immer
Genussmittel, besonders Schokolade, in Masse zugesteckt.
Hauptsächlich sind es Kinder und Halbwüchsige, besonders
Mädchen, die sich immer wieder an die Gefangenen
herandrängen. Denen tut Erziehung not. Elternhaus und Schule
wollen hier für Wandel sorgen: wo Warnungen nicht
fruchten, mögen schliesslich exemplarische Strafen gegen ein
undeutsches Betragen helfen
. Wahrlich, es ist
Zeit! Am nationalen Empfinden des jungen
Geschlechts hängt die Zukunft unseres Volkes!»

Som motstycke denna bild från England. En av mina
holländska väninnor — religionslärarinna till yrket — hörde
i England i en kupé en helt liten flicka med rysliga
ord uttala sin önskan att kejsar Wilhelm skulle bli mördad,
alla hans sex söner stupa i kriget o. s. v. Barnets lärarinna
teg! Men då hon insomnat, började min väninna sakta
berätta kristendomens tankar om kriget för det stackars,
förgiftade barnet. Efter resans slut tackade en ung, allvarligt
lyssnande man min väninna och sade: »Jag är tysk; är nu på
väg att göra min plikt i kriget. Men tro mig, jag och många
tyskar med mig hata det! Om många talade och tänkte som
ni, bleve det slutligen slut på krigen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 18:20:48 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigfred/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free