Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. D
liksom hans beslut att till det yttersta kämpa däremot, i fol-
kets ögon till en nationalhjälte. Man erinrade sig med beund-
ran hans äfventyrliga färd året förut, då han, förklädd till
matros, under storm och mörker begifvit sig öfver hafvet för att
mottaga sitt höga ämbete, lyckligt undgående de engelska krys-
sarnes uppmärksamhet. Han var ju sänd af Försynen, hette
det, genom död och faror, till Norges frälsning. Det var först
flera månader efteråt, sedan lyckan vändt honom ryggen, som
hans forna tillbedjare och beundrare trodde sig hafva funnit
hans verkliga karakter, då en af dem förklarade, »at han var
deklamatorisk uden Kraft, pralende uden Mod, blændende uden
Virkelighed».!
Genom talrika proklamationer och ströskrifter, författade
och utspridda af hans omgifning, lyckades prins Kristian snart
ingifva det norska folket, okunnigt som det var om landets
verkliga maktställning, den öfvertygelsen, att det endast berodde
på dess egen fria vilja, huruvida det skulle bestå eller ej som
ett oberoende rike. Rörelsen växte med hvarje dag. Natio-
nalhatet till svenskarne, minnet af det forntida, ärofulla obero-
endet, det förnedrande i blotta tanken på att detta grannfolk,
hvars trupper besegrats i så många gränsstrider, skulle blifva
Norges herre, allt bidrog till att stegra förbittringen mot en
förening, som aldrig, sade man, kunde blifva annat än till
Norges skada och Norges fria män ovärdig.
Medan allmänheten började sluta sig samman till ett
enda stort själfständighetsparti, begaf sig prinsen i slutet af
januari på resa upp igenom landet till Eidsvold och där-
ifrån till Trondhjem. Hans afsikt därmed var att vinna tid
och på samma gång få tillfälle att närmare undersöka stäm-
ningen i landsorten.? Hans beslut var dock redan fattadt. Innan
han for, skref han till kommendanterna i gränsfästningarna och
befallde dem att med vapenmakt motsätta sig svenskarnes till
äfventyrs skeende försök att med våld intränga öfver gränsen.
Och öfverallt, där han for fram, talade han ock om detta sitt beslut
att kämpa till sista blodsdroppen för norska folkets sällhet och
själfständighet. Gång på gång försäkrade han, att han inga-
lunda ville lämna Norge i dess nöd samt att detsamma, om det
3 ön »aandrigs Mands» uttalande inför Höieste Ret. Faye, Norge i 1814
- att vinna tid begärde han äfven pass för sig och sitt följe af svenska
regeringen genom Sverige, på det att man här skulle tro, att han godvilligt ville
resa sin väg, och därför lämna honom i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
