Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. z
Genom dylika, mer eller mindre illusoriska, tröstegrunder
tillbakavisades också de betänkligheter och farhågor, som gjorde
sig gällande i fråga om landets finansiella ställning. Denna var
mer än vanligt brydsam. Statsbankrutten i Danmark hade under-
gräft både allmän och enskild välmåga. Genom myntförsäm-
ringen ansågos omkring fem sjettedelar af landets kapital vara
förlorade, och för att anskaffa erforderliga betalningsmedel hade
prins Kristian måst anlita de äfventyrligaste utvägar. Bland
annat hade han låtit tillverka flera millioner nya riksbanks-
sedlar, s. k. prinssedlar, utan någon motsvarande grund-
fond. Men det var högst få, som kände till denna hem-
lighet, och ännu färre, som hade någon klarare öfversikt öfver
Norges finansväsen i dess helhet. Ända till sista fredsslutet
hade budgeten varit sammanblandad med den danska, och mycket
hade under årens lopp blifvit godtgjordt med danska penningar,
som icke syntes i de norska räkenskaperna. När man nu gjorde
öfverslag öfver Norges inkomster och utgifter, var det därför
helt naturligt, att tillgångarna skulle öfverskattas och behofven
underskattas. För öfrigt tröstade man sig med att äfven Sve-
rige, såsom man trodde, hade dåliga finanser, utan att likväl
taga i betraktande, att detta land utom sina egna tillgångar
uppburit och uppbar stora subsidier.
Ett tredje skäl till eftertanke, som var svårt att tillbaka-
visa, var den rådande sädesbristen. Icke ens under gynnsamma
år kunde Norge producera all den säd, som dess invånare behöfde
för sitt lifsuppehälle, hvadan årligen öfver 300,000 tunnor måste
införskrifvas från utlandet, förnämligast från Danmark. Under
vanliga år mötte denna import inga hinder, men, när de norska
hamnarna, såsom snart blef fallet, blockerades, berodde det på en
slump, om de inköpta sädeslasterna skulle nå fram till sin bestäm-
melseort eller uppbringas på vägen. En och annan lycklig
bragd af djärfva blockadbrytare uppehöll dock modet, och sang-
viniske själfständighetsmän räknade ut, att om blott några
få norska fartyg lyckades bedraga de svenska och engelska
kryssarnas vaksamhet, skulle Norge för hela året vara tryggadt
mot hungersnöd, en uträkning, som dock sedermera visade sig
icke alls hålla streck.1 Dessutom ansågo många, att England
icke i längden skulle tillåta, att Sverige använde ett så »lumpet
1! För att uppmuntra smugglingen utlofvades full utförselfrihet åt alla
främmande fartyg, som införde säd och en del andra födoämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
