Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. «= 15
så allvarligt ämne måste han nämligen först rådfråga stortinget,
och detta kunde icke inom en så kort tidrymd hinna väljas och
sammanträda. Kommissarierna utsträckte nu tiden till tre
månader men förklarade på samma gång, att de icke trodde sig
om att kunna utverka den svenska regeringens bifall till denna
förlängning, så vida prinsen icke öfverlämnade Fredrikssten, Fre-
driksstad och Kongsvinger att besättas af svenska trupper samt
medgaf, att landet mellan gränsen och Glommen jämte Hval-
öarna förklarades för neutralt område. I sådan händelse trodde
de sig emellertid ej blott kunna lofva svenska regeringens god-
kännande af det förlängda stilleståndet utan äfven att blockaden
af de norska hamnarna skulle upphäfvas.
Att vinna fri tillförsel från sjösidan under en så lång tid som
tre månader, och detta sommartiden, skulle utan tvifvel vara en
oerhörd vinst för ett folk, som redan på sina ställen led hungersnöd,
Och militäriskt sedt vore litet eller intet förloradt genom fäst-
ningarnas afträdande. Kongsvinger, som var den viktigaste, kunde
också troligen få behållas, hvadan frågan sålunda egentligen en-
dast gällde Fredrikssten och Fredriksstad. Men den förstnämndas
roll var icke stor, då man icke kunde möta fienden med jämngod
styrka öster om Glommen, och den sistnämnda var i ett så
dåligt skick, att dess betydelse såsom skydd för Glommens utlopp
endast var illusoriskt, så mycket mer som svenskarne, tack vare
sin stora öfverlägsenhet till sjös, kunde obehindradt landsätta
trupper hvar de behagade på kusten mellan Fredriksstad och
Moss. Hvalöarnas afträdande var slutligen en underordnad fråga.
Men det var omöjligt för prins Kristian att förfäkta
dylika åsikter. Han hade icke längre frihet att beräkna för-
delarna och olägenheterna af en viss politisk situation. Af
sina föregående uttalanden hölls han bunden vid en känslo-
politik, som främst af allt förbjöd honom att offra en fotsbredd
jord af norskt område. Medgaf han detta utan föregående
allvarlig strid, skulle folkets vrede vända sig mot honom och
ingen annan. Ett afträdande af norska fästningar på fredlig
väg skulle nämligen i hela landet uppfattas som en national-
skam och såsom ett ovedersägligt bevis på feghet. Sedan
prinsen den 19 maj högtidligen svurit att beskydda hvarje
del af Norges rike, kunde han icke utan att svika sig
själf samtycka till fästningarnas afträdande. I statsrådet, dit
frågan hänsköts den 6 juli, voro också alla ledamöterna af den
åsikten, att kommissariernas villkor voro oantagliga. Att antaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
