Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot svenska eskaderns eftersta fartyg. En så olycklig början
borde man på allt sätt undvika, då man därigenom kunde
riskera hela fälttågets utgång.
Kronprinsen tänkte sig attackens allmänna förlopp på föl-
Jande sätt. Sedan svenska flottan tagit ställning i grannskapet
af den norska, t. ex. vid ingången till Dynekilen, och ett behöf-
ligt antal skärgårdsbåtar samlats för landstigningskårens behof,
borde några fregatter embosseras inne i sundet, på det att fien-
dens fartyg icke skulle kunna intränga genom den nordliga
passagen och mörsarefartygen förankras vid norra udden af
norra Sandöen, den enda punkt, hvarifrån de utan att skada
egna fartyg skulle kunna kasta sina bomber mot de fientliga
fartyg, som ville retirera norr ut genom sunden. Därefter borde
en bataljon och fyra haubitser landsättas på södra Sandöen,
tre bataljoner, ett batteri och 50 ryttare på Kirkeöen samt en
bataljon på norra Sandöen och 200 infanterister på Herföl.
Så fort dessa anordningar hunnit vidtagas, borde kanonsluparna
börja attacken mot den fientliga fHottiljen, hvilken om möjligt
borde alldeles förstöras och åtminstone så skadas, att den icke
mera kunde uppträda på sjön under årets fälttåg.!
»Sveriges heder, trygghet och politiska existens», fortsätter
kronprinsen sitt bref, »äro i lika mån intresserade af föreningen
med Norge. Om resultatet af våra ansträngningar skall blifva
lyckligt, måste vi likväl göra fort det som skall göras. Vi få
icke vänja norrmännen vid den föreställningen, att de kunna
göra motstånd, ej heller Europa vid spektaklet af en förlängd
strid mellan å ena sidan rättvisan och loyautéen och å andra
sidan illistigheten och villfarelsen. En segerrik sjödrabbning
skulle, tack vare den verkan en sådan alltid utöfvar på all-
männa tänkesättet, mycket bidraga till att öka hastigheten af
våra framgångar» Det vore därför blott i den händelsen, att
Puke ansåge sig för svag att mäta sig med den norska sjö-
makten, som flottan borde hålla sig på defensiven och öfverlåta
at arméen att ensam utföra allt.
Jag skall själf vara i têten», slutade kronprinsen sitt icke
minst i psykologiskt hänseende märkliga bref, »min son skall
följa mig. Äfven Hans Maj:t konungen ärnar begifva sig till
västkusten för att vara krigshändelserna närmare. De vack-
! Mankell säger, sid. 47, att Karl Johan åsyftade, att svenska segelflottan
skulle posteras väster om Hvalöarna vid inloppet till Kristianiafjorden och att
roddflottan skulle tränga på så, att den norska flottiljen blefve instängd i Fre-
driksstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
