Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian hade befallt, att alla vägar, som ledde genom gräns-
trakterna, skulle göras ofarbara, och denna befallning hade följts
med sådant nit, att hela vägen, eller rättare sagdt gångstigen,
öfver fjället liknade en enda stor förhuggning. »Det var icke
någon riktig väg vi tågade», skrifver löjtnant Kröningsvärd i sin
dagbok,! »endast en klöfstig, som dessutom öfverallt var genom
förhuggningar så fördärfvad, att vi måste för det mesta upp-
hugga ny väg bredvid den gamla. Alla broar voro upprifna;
för öfrigt endast fjäll och moras» Lyckligtvis voro förhugg-
ningarna i regeln så illa gjorda, att de flesta endast med nå-
gra stegs afväg från gångstigen kunde kringgås.?
Först vid Lundene, rapporterade Sandels, »stötte spetsen af
avantgardet å en fiendtlig patrull», hvilken dock, efter att hafva
aflossat några skott, »tog till flykten». Därefter påträffade han
ej någon fiende förrän fram emot Krösholt, där de norska för-
posterna, till ett antal, enligt befolkningens uppgift, af 150 man,
dolt sig bakom förhuggningarna. »Men efter några skotts los-
sande», rapporterar Sandels, »drogo de sig äfven här tillbaka»,
och detta »med sådan skyndsamhet, att de hvarken kunde upp-
hinnas eller kringgås» Han hade själf icke behöft lossa ett
enda skott. I staben fick man också en »föga god idé om nor-
ska arméens militäriska kunskaper» och hade svårt »att förena
prins Kristians skrytsamma ord med hans mer än svaga sätt
att genom sina gärningar gifva dem någon vikt. »Sämre»,
skref Gyldenstolpe denna dag i sin dagbok, shar man aldrig
sett någon försvara en krona och det folk som gifvit den.
Äfven för Vegesacks kolonn var marschen ytterst besvärlig.
På flera ställen måste folket bära kanonerna för att kunna
föra dem med sig. Till all lycka tycktes fienden hafva tagit för
afgjordt, att någon större truppstyrka icke kunde framtränga,
där kolonnen gick fram, hvarför han endast utsatt en mindre
postering vid Aarebakke, som genast kastades öfver ända. Först
fram på eftermiddagen, då förtruppens spets redan uppnått
början af Ideslätten, upptäckte Vegesack »vid en herrgård» ett
stycke fram på slätten en något större styrka samt ett stycke
längre bort dess understödstrupp. Hamn lät därför en bataljon
’ Vägen var »ännu horriblare» än den till Glende. skrifyer löjtnant We-
ster i sin dagbok.
» Gränsboarne hade klagat öfver att de ej kunde färdas med åkdon till
Fredrikshald. Prinsen hade därför gifvit dem tillstånd att vid sidan om för-
huggningarna upptaga »smygvägar», af hvilka svenskarne delvis kunde begagna sig.
» Anteckningar af hans adjutant, major v. Vegesack. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
