Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån skulle man för öfrigt få proviant? I dessa glest befolkade
bygder kunde ej ens en måltid erhållas, vare sig 1 Aremark
eller Rödenes. Ett sista alternativ att taga sin tillflykt till
fästningen Fredrikssten ansågs slutligen så orimligt, att det
icke ens blef diskuteradt. Om man än skulle lyckas slå sig
igenom blockadkären och komma dit in, skulle man ju endast
hafva förringat fästningens förmåga att uthärda i försvaret
genom det ökade proviantbehof, som skulle blifva en följd af
besättningens tillväxt, medan man på samma gång minskat
fältarméens numerär.
Efter långa diskussioner fram och åter, hvarunder man
täflade om att lägga i dagen sina fosterländska tänkesätt och sin
ifriga önskan att så snart som möjligt få tillfälle att mäta sig
med fienden, enades man slutligen i den åsikt, att ett anfall
med den styrka, som nu vore samlad vid Kjölen, ej vore rådligt.
Ryckte man fram till Veden, måste man bereda sig på att
antingen »gifva sig fången, springa i Femsjön eller kasta sig i
Tistedalsälfven». Spörek, som nyligen varit hos de ledande i
högkvarteret, uttalade sig äfven för återtåg. Han hade redogjort
inför prinsen, anmälde han, för det verkliga krigsläget i fronten,
och prinsen hade gillat Stabells åsikt om omöjligheten att
under förhandenvarande förhållanden drifva bort fienden från
Veden och Enningdalen. Emellertid erbjöd sig Spörck, om de
öfriga hade en annan uppfattning än han om hvad som borde
göras, att leda truppernas marsch nedanom Femsjön.!
Staffeldt afstod nu från att yrka på offensiv, då han icke
kunde annat än gilla de motskäl, som blifvit anförda. Där-
emot ville han icke såsom Spöreck gå tillbaka utan framåt.
Frågan var endast, åt hvilket håll han borde vända sig; ty
att rycka fram mot den fientliga kolonn, som gått öfver Svine-
sund, kunde icke heller vara rådligt. I sådant fall utsatte
man sig ju lätt för att blifva tagen i flanken af de fiender,
som stodo vid Veden, måhända också från Skotbergssidan, och
äfven i detta fall ginge reträtten tillbaka öfver Kjolen. Han
beslöt därför till slut — ehuru han fann det allt annat än
behagligt att fortfarande stå sysslolös — att låta trupperna
förblifva stilla i sina ställningar öfver natten för att följande
dag »manövrera mot fienden», till dess norska hufvudarméen
hunnit samlas, då man med kraft borde kasta sig öfver sven-
! Morgenstjerne I, sid. 210, 213, 276, 279, 289, 290, 336, 340, 341, 345;
Staffeldt papper i N. R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
