Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska operationsområdet den taktiska verkan, som en underlägsen
styrka genom en kringgående rörelse i vissa fall kan åstad-
komma på ett slagfält, om den utföres på ett öfverraskande sätt.
Formen af själfva rörelsen blef sålunda hos dem hufvudsak, under
det att de förbisågo eller åsidosatte fordringarna på fasthet och
säkerhet i själfva operationen. Ett exempel på ett sådant slags
strategi berättas från 1757 års fälttåg. Prins Karl af Lothringen
hade beslutat att anfalla Breslau men vågade icke göra det,
ehuru hans armé räknade 90,000 man, därför att han trodde
sig i sådant fall blifva kringgången och afskuren från sin
reträttväg af den preussiska garnisonen i Schweidnitz, fastän
denna icke ens räknade femtondelen af hans styrka. Var det
underligt, om Staffeldt, den frejdade krigaren från 1808 och 1809
arens krig, fann en dylik krigföring stridande mot sitt sunda
omdöme och allt hvad han läst om krigets teori? Och allra minst
kunde det väl vara någon vinst att tala om, ifall han »bragt
Allarm til Carl Johans Hovedkvarteer» men därigenom förlorat
ett par tre tusen man af norska arméens bästa trupper — den
ovillkorliga följden af en dylik operation —, hvilket de norska
officerarne i krigsrådet vid Kjölen också ganska riktigt insågo.
»Ett folk, hvars högt uppdrifna förväntningar blifvit...
svikna, är sällan benäget att döma med lugn och urskillning.
Den första tanken är alltid att finna en syndabock.»! Denna
syndabock blef nu i Norge efter krigets slut Staffeldt, kanske
förnämligast för sin uraktlåtenhet att icke den 4 augusti
anfalla vid Kjölen. Man kunde icke fatta, att han, den rykt-
bare partigängaren, som uträttat så mycket mot svenskarne
under 1808—1809 årens krig, varit så overksam, då det gällt
landets själfständighet och ära. Visserligen gjorde äfven Aren-
feldt sedermera alldeles samma »fel», då han, den 11 augusti,
uppträdde mot prins Kristians dumdristiga anfallsorder; men
det betänkliga med Staffeldt var, att han var född i svenska
Pommern och därför af de hetsigaste kallades svensk, ehuru
han tillbragt trettio år i norsk tjänst. Efter att hafva blifvit
förföljd af en stor del af sina landsmän »med judiskt svärmeri»
vardt han slutligen, efter en ensidigt förd process, dömd af
Höieste Ret till döden, hvilket straff han undgick blott genom
konungens nåd, som den 3 februari 1817 förmildrade det-
’ Nils Höjer (efter Mac Carthy); anmälan af Mankells »Fälttåget i Norge
år 1814», Sv. hist. Tidskrift 1887, sid. 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
