Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från stora högkvarteret utgick längre fram på morgonen
order till Vegesack att kraftigt förfölja fienden och tvinga honom
tillbaka öfver Glommen. Flera strofer i kronprinsens enskilda
lyckönskningsbref upprepades nu i ordern. Sålunda uppmanades
han att hålla sin styrka väl samlad, att understödja sina fram-
skjutna detaschement och att icke trötta sina trupper, på det
att han skulle kunna fordra något af dem, då rätta ögon-
blicket att handla vore inne. Han borde nämligen besinna, att
hastigheten i hans rörelser och det oemotståndliga i hans anfall
i alla händelser skulle verka desorganiserande på prins Kristians
trupper.
Boije fick samtidigt order att samla sin fördelning vid
Rakkestad, att noga vidmakthålla förbindelsen med Vegesack
och understödja honom, därest förhållandena så skulle kräfva.
Liksom Vegesack borde han skaffa sig hemliga agenter, som
kunde inviga honom i de projekt, prins Kristians generaler
framkastade, och underrätta honom om folkets simnesstämning
mot svenskarne. Slutligen skulle han ftillhålla prästerna att
läsa bönen för svenske konungen och konungahuset. Chefen för
6. brigaden, generalmajor Hederstierna, fick order direkt från
högkvarteret att med hela sin brigad och återstoden af för-
delningsartilleriet framrycka till Rakkestad.
Inom stora högkvarteret rådde för tillfället den bästa stäm-
ning. Vid krigets början hade man, såsom förut är nämndt,
fruktat, att det skulle blifva en »andra akt af fransk-spanska
kriget». Man hade så länge hört talas om norrmännens hot att
göra ett förtvifladt motstånd och att oviljan mot svenskarne i
Norge öfvergick all beskrifning, att man till slut hade trott
därpå. Sedan nu fälttåget varat några dagar och man sett, att
man grundligt misstagit sig i denna punkt, hade stämningen blif-
vit alldeles förändrad, och man tog snart det hela endast som
en lek. Tonen bland de norska fångarne hade för hvarje dag
blifvit alltmera nedstämd, desertörer hade infunnit sig i stort
antal och alla dessa hade burit stämpeln af den hast, hvarmed de
blifvit mobiliserade. »Allting går bättre, än vi kunnat före-
ställa oss: skref Adlercreutz denna dag till Engeström från
Ingedal. »Prins Kristian och de visa, som omgifva honom,
tyckas alldeles hafva förlorat hufvudet; åtminstone bära
de sig åt, som de aldrig hört talas om konsten att göra
krig ... Detta korståg skall sluta snart och lyckligt, om ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
