- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
236

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Synnestvet — som lika litet som Staffeldts adjutant, löjtnant
Mansback, visste, hvarthän Staffeldt begifvit sig — läst det-
samma och, efter hvad han antecknat på kuvertet, befallt, att
bataljonen Griibeling och batteriet Möller skulle bryta upp.
Kl. 2 e. m. hade dessa trupper därför marscherat till Sannesund,
dit han själf strax därefter begifvit sig.

Staffeldt fick på samma gång äfven mottaga tvenne obrutna
bref från Arenfeldt. I det ena, afgånget kl. 1.30 e. m., skref
denne, att han fann det orimligt. att han, som måste hafva sin
förnämsta uppmärksamhet riktad på sin högra flygel (vid Kjöl-
bergs bro), äfven skulle understödja försvaret af Sannesund,
hvarjämte han öfversände Schröders ofvan omtalade rapport. I
det andra brefvet anhöll han, att Staffeldt måtte understödja
brigadens vänstra flygel vid Sannesund äfven med det jägar-
kompani, han hade under sitt befäl. Äfven häri betonade han,
hur omöjligt det var för honom själf att gå till Sannesund, då
hans plats var i brigadens centrum eller vid dess högra flygel.
Men detta kunde Staffeldt, och han besvor honom därför, un-
der vädjan till hans nit för fosterlandets försvar, att göra det.
— Staffeldt var alls icke belåten med att hans trupper på
detta sätt rycktes undan hans ledning. Och allra minst kunde
han förstå, hvarför man icke först sökt reda på honom, hvilket
icke borde hafva varit svårt, då posteringen vid Isse bro sett
honom rida öfver bron och det sålunda med stor sannolikhet
kunnat antagas, att han icke varit långt borta. Äfven om Åren-
feldt hade rätt i sin uppfattning, att försvaret af Kjölbergs
bro för honom var det viktigaste, samt af denna orsak icke
själf ville begifva sig till Sannesund, följde däraf icke, att han
borde göra det. Ja, han ansåg det så mycket mindre för sin
plikt, som den befallning, han fått genom Seyersted föregående
natt, bestämdt föreskref, huru han skulle använda sina trupper.
Ville han icke utsätta sig för det ansvar, som säkerligen
skulle drabba honom, i händelse fienden under hans truppers
bortovaro anfölle på vägen längs Skinner Flo, kunde han där-
för, när allt kom omkring, intet annat göra än att genast
kalla sina trupper tillbaka. Detta blef ock hans beslut. Adju-
tanten löjtnant Christie fick befallning att genast rida till
Sannesund med order till Synnestvet att så fort som möjligt
anträda återmarschen.1

’ Morgenstjerne I, sid. 191, 263, 322, 329. Bref från Arenfeldt till Staffeldt
samt löjtnant Mansbacks rapport bland Staffeldts papper i N. R. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free