- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
248

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jämt spärrade vägen. Enda räddningen såg han i»ett desperat
steg», och med mycket kurage beslöt han sig också därför.
Han betallde chefen för Västerbottens regemente, öfverste v.
Knorring, att med en af sina bataljoner göra det yttersta för
att bryta sig igenom. Befallningen utfördes »med rådighet och
oförskräckthet». Med fälld bajonett stormade västerbottningarne
uppför backen och bröto sig, emot Gahns förmodan, tvärs igenom
fiendens kedja och hans där bakom stående slutna trupper, hvar-
efter Knorring tog befälet öfver trossbetäckningen med dess 2
kanoner samt började att rödja vägen fri från de nedskjutna
anspannen. För Gahn vardt dock ställningen snart åter lika
kritisk, ty knappt hade Knorring slagit sig igenom, förrän fien-
dens led slöto sig efter honom och omhvärfde Gahn med den
lifligaste eld. Då fick han se kapten Kuylenstjerna med 2 ka-
noner, som uppehållit striden i fronten, draga sig i skridt till-
baka på vägen. Han befallde honom att göra sitt yttersta för
att slå sig igenom under betäckning af ett par infanteridivi-
sioner. Genast satte Kuylenstjerna sin afdelning i galopp mot
den fientliga jägarkedjan och kom under de springande in-
fanteristernas hurrarop tämligen oskadad genom fiendens korseld.
Snart var han i säkerhet uppe på mon, där vägen nu var så
fri, att han utan svårighet kunde förena sig med Knorrings
afdelning, hvarför han vände tillbaka för att söka rädda äfven
sina två återstående kanoner. Detta vardt dock betydligt svå-
rare. I samma mån som svenskarnes styrka nere på gärdena
minskats, hade naturligtvis fiendens påträngande i fronten blif-
vit allt häftigare, ehuru major von Schildt, som förde befälet
öfver arrieregardet, gjorde sitt yttersta för att kunna hålla
stånd. Det gafs dock intet val, och åtföljd af det återstående
infanteriet satte Kuylenstjerna slutligen på nytt af i galopp
uppför backen, följd af arrieregardet. Men nu vardt manspillan
betydligt större än förra gången. Då han kommit halfvägsi bac-
ken, blef anspannet vid den ena kanonen nerskjutet, så när som på
en häst, hvarför kanonen måste lämnas i sticket, sedan af hela
servisen endast återstod kanonbefälhafvaren, som dock äfven var
sarad. Den andra kanonen och infanteriet lyckades emellertid
att slå sig igenom och förena sig med den öfriga styrkan uppe
på mon. Nu hade alltså Gahn hela sin styrka räddad. Det var
ett underverk, en lycklig hasard», skref han i sin rapport, att
efter 4 till 5 timmars fientlig korseld från en öfverlägsen fiende
komma undan. Flera mindre afdelningar, som under striden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free