- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
277

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genting förmäla. För öfrigt förekom, så vidt man känner, endast
en truppförflyttning, nämligen bataljonen Gelmuydens marsch
till Skiptveds prästgård, hvilken rörelse Butenschön ansett sig
bemyndigad att anbefalla, sedan han fått kunskap om att sven-
skarne tycktes hafva för afsikt att företaga en öfvergång vid
Brekkesund.!

Var det lugnt i de norska bivackerna, rådde däremot så
mycket större oro i högkvarteret i Vegger, dit prins Kristian,
såsom nämndt, föregående kväll förlagt sitt högkvarter. Icke
ens Krebs framgångsrika strid vid Matrand, hvarom utförligare
rapport denna kväll inkom, gjorde ställningen mycket ljusare.
Atminstone kunde man icke, såsom man i förstone trott, hoppas
på en verksam offensiv öfver vermländska gränsen, sedan Stangs
bataljon och 2 jägardivisioner redan satt sig i marsch söder ut
till Stabells understöd. Prins Kristian hade icke heller någon
tanke för denna del af sin långa försvarslinie. Liksom i fält-
tågets början var äfven nu hela hans uppmärksamhet riktad
mot sjösidan och södra Glommen. Föregående kväll hade det varit
Tunös besittningstagande af svenskarne, som mest oroat ho-
nom. Han hade genast beslutat, att Arenfeldt skulle gripa till
offensiven, på det att Tunö och Rolfsö måtte kunna återtagas.
Kapten Mansback hade afsändts till Kjölbergs bro med bestämd
befallning till honom att genast angripa fienden.? Grundtanken
i prinsens krigföring visade sig sålunda allt igenom vara den-
samma. Den var helt enkel: det som förlorats måste genast
vinnas åter, oafsedt fiendens styrka och ställning.

Sedermera hade emellertid nya underrättelser inkommit,
som gjort prinsen ännu mera modfälld och ängslig. Genom
svenskarnes demonstrationer på Onsölandet hade hans gamla
oro för sjösidan å nyo väckts till lif, trots att Fasting rappor-
terat samma dag, att en del af norska skärgårdsflottan fattat
posto i Dröbakssund. Och oron ökades ännu mera, när rapport
kom, att svenska hufvudarméens rörelser tycktes afse ett huf-
vudanfall öfver Kjölbergs bro. I stället för att gripa till offen-
siven måste man nu vara betänkt på den strängaste defensiv,
så vida man icke ville låta fienden framtränga ända till huf-

’ Morgenstjerne II, sid. XXXII.

” Morgenstjerne skrifyver II, sid. VI, att »Höistcommanderende» befallt
Arenfeldt den 11 att anfalla, hvilket emellertid måste förstås så, att Mansback
först denna dag framkom med ordern, alldenstund Seyersted skrifver den 10 i
Vegger om »de i gaar föjede Foranstaltninger» och Arenfeldt redan den 11
kunde svara på ordern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free