Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång äfven fritoge honom från allt ansvar, i den händelse an-
fallet, som han förmodade, skulle misslyckas.
Innan han fattat pennan, tillade han, hade han i divisions-
adjutanten Mansbacks närvaro tillkallat major Lindemann och
kapten Schjödt, hvilka officerare han ansåg voro de dugligaste
i hans brigad, och tillfrågat dem om samma sak, och hade de
båda förklarat sig vara af alldeles samma mening som han.
Han kunde för öfrigt i hvarje ögonblick vänta ett förnyadt
anfall af fienden. Det ginge därför icke an att ändra ställning
och göra nya dispositioner. Åtminstone ville han icke göra det
utan prinsens uttryckliga befallning, hvilken han i sådan hän-
delse med all möjlig kraft och förmåga skulle söka efterkomma,
hur mycket han än själf funne en offensiv rörelse omöjlig. »Men
jeg har svoret Landet og Deres Majestet evig Troskab», slutade
han sin märkliga skrifvelse; »den förste Eed aftvinger mig at
afgive min her fremsatte Erkleering ei at gaae offensiv frem,
og den sidste Eed vil jage mig frem, om endog Döden stod mig
for Öiene».!
Och medan ställningen var sådan i söder, var den om möj-
ligt ännu mera kritisk i norr. Enligt den rapport, som Staffeldt
denna dag mottog från Stabell, hade Trygstadställningen dagen
förut (den 11 aug.) attackerats af en styrka, som han uppskat-
tade till omkring 10,000 man infanteri, 300 man kavalleri och
10 kanoner, fördelad på tre kolonner. Han hade fruktat, att
hela hans kommando skulle sprängas i sär, och hade icke sett
någon annan möjlighet att rädda sina trupper från undergång
än att gå tillbaka med dem till Fetsund, där han vid rappor-
tens afgång tagit ställning. Under striden han hade förlorat
1 kapten och omkring 150 man. Innan han anträdt återtåget.
hade han rådgjort med sina officerare, som alla varit af den
’ Morgenstjerne II, sid. VI. Hegermann, Arenfeldt, Lindemann och Schjödt
fingo sedermera i uppdrag att föreslå det sätt, på hvilket arméen åter skulle kunna
komma i besittning af Rolfsö. Den 14 aug. afgåfvo de sitt svar (Morgen-
stjerne II, sid. IX). De förklarade däri, att, sedan nu, på grund af en senare
befallning från högkvarteret, 2 bataljoner af Arenfeldts brigad jämte artilleriet
förlagts till Moss, en sådan offensiv — hvilken de i hvarje fall karakteriserade såsom
pet fortvivlet Foretagende» — vore ännu omöjligare. Ett angrepp på Rolfsö, för-
klarade de till slut, skulle hafva de sorgligaste resultat och tillintetgöra arméens
kraft och verkningsförmåga i denna trakt samt således få det största inflytande
på landets öde. Mankell (sid. 116) anser det visserligen tvifvelaktigt, »huruvida
norrmännen. som visserligen behärskade den ännu orifna Issebron, skulle kunnat
itertaga Thunön, som dock väl ej alldeles var blottad på försvarare(!). Sanno-
likt», tillägger han, »skulle likväl en dylik offensiv kraftigt (!) hafva inverkat
på underhandlingarna i Moss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
