Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lett och Aall, att träda i närmare underhandling med Björn-
stjerna.!
Collett och Aall begåfvo sig därför till Björnstjernas kvarter,
ett enskildt hus i staden, och blefvo snart ense med honom i
alla hufvudpunkter utom i den, som rörde demarkationslinien.
Till slut samtyckte de att underskrifva äfven denna, dock
endast reservationsvis. Björnstjerna förklarade nu, att han
öfverskridit sin fullmakt, hvarför han icke kunde lofva någon-
ting bestämdt; han ville dock göra hvad han kunde, för att
öfverenskommelsen skulle från svensk sida varda antagen.?
Emellertid var dagen förliden. De båda kommissarierna
återvände till järnbruket vid stadens utkant, där statsrådet
höll sina sammanträden. En otrolig förvirring rådde i sta-
den. I prinsens kvarter stodo alla vagnar förspända, redo
att bortföra honom och hans svit. Alla syntes modfällda. De
goda underrättelser, kommissarierna medförde, skingrade dock
något af förstämningen. Äfven prinsen fann dem mycket till-
fredsställande och gaf genast befallning, att statsrådet skulle
samlas å nyo. Collett och Aall framlade för detsamma dels en
»eonvention d’armistice», rörande de militära villkoren för vapen-
hvila, dels en »traité», upptagande de villkor, under hvilka stor-
tinget skulle sammankallas och prins Kristian nedlägga sin
värdighet i dess händer. Sedan båda traktaterna blifvit god-
kända, underskrefvos de i tvenne exemplar, af hvilka det
’ Aall, sid. 504. Mankell anser, sid. 113, att prins Kristian vid detta till-
fälle förde sina rådgifvare bakom ljuset i afseende på den militära ställningen.
I stället för 13,465 man (18?/, bataljoner. 11 skvadroner, 2 ing.k. och 26 kan.,
utom generalstabsvakter och garnisonerna på Krageröen och i Fredriksstad), som
Sandels’, Mörners och Rosenblads styrka jämte kavallerireserven i verkligheten
utgjorde, låter han deras styrka sjunka ihop till »aldrahögst» 10,000 man men
ökar samtidigt Arenfeldts och Hegermanns brigader, hvilka numera räknade
högst 6,500 man (utom reserven i Moss) till 10- a 12,000 man. Äfven upp-
gifterna om proviantbristen anser han vara förfalskade. I tidningen »Tiden»
för den 16. augusti 1814 talas dock om ett memorial från Arenfeldt, rörande
hans »Engagement med Fienden» och hans »höist ubehagelige Forfatning», i det
hans trupper ledo brist och fienden hotade att turnera hans högra flank och
afskära honom från Moss. Mankell själf bedömde också saken annorlunda förr
i tiden. Han skrifver nämligen 1865 i sina »Uppgifter rörande svenska krigs-
magtens styrka, sammansättning m. m.» om Karl Johans plan: » Verkställandet af
denna plan, som sannolikt bragt den högst 20,000 man starka norska arméen i
fördärfyet, såvida den ej räddat sig genom ett hastigt återtåg till Christiania,
förhindrades dock genom det den 14. augusti i Moss afslutade stilleståndet.» Mej-
dell, en af Mankells förnämsta källor, anser, att norska hufvudarméen högst san-
nolikt blifvit slagen i en hufvudbatalj vid Aas eller Kraakstad, samt därefter,
om svenskarne forcerat Blakjer, måst sträcka gevär, då någon reträtt icke mera
fanns. Prinsens redogörelse, sådan den upptages i statsrådsprotokollet, torde
därför kanna anses fullt tillförlitlig.
»? Aall, sid. 506.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
