Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sonja, jag frågar inte efter någon annan än dig i hela
världen!»
Och han drog henne intill sig och kysste henne.
»O, så vackert!» sade Natascha för sig själf.
Då Nikolai och Sonja lemnat rummet, ropade hon på Boris.
»Kom hit, Boris! jag har någonting att säga dig.»
»Nå, hvad är det fråga om?»
Hon blef helt förlägen, men så fick hon se sin docka,
grep den och räckte fram den mot honom.
»Ge min docka en kyss!»
Boris stod utan att röra sig och såg leende på hennes
lifliga, rodnande ansikte. Plötsligt grep hon tag i hans
uniform och mumlade blossande röd och med tårar i ögonen:
»Vill du kyssa mig, då?»
»Hvad du är besynnerlig!» sade han rodnande och
närmade sig till henne obeslutsamt.
Hon hoppade upp på en blomkruka, slog de magra
armarna omkring hans hals, slängde med en knyck på
hufvudet håret ur ansiktet och kysste honom midt på munnen.
»Jag älskar dig, Natascha, det vet du, men...»
»Är du kär i mig?»
»Ja, det är jag. Men jag ber dig, låt oss inte göra
om... det där... som vi gjorde nyss. Bara fyra år till...
då kan jag begära din hand.»
Natalia funderade.
»Tretton, fjorton, femton, sexton», räknade hon på
fingrarna. »Godt, det är öfverenskommet! För evigt, i lif
och död!» utropade hon, i det hon lycklig och glad tog
honom under armen och följde honom in i salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
