- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
19

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petersburg, kommer det att gå illa för er. Grefven är
farligt sjuk, så att ni kan omöjligt få tala med honom.»

Från det ögonblicket frågade ingen efter Peter och han
tillbragte dagarne ensam på sina rum.

5.



På kvällen samma dag fick grefve Besuchov sitt sjätte
slaganfall. Läkarne förklarade, att det nu icke mer fanns
något hopp om hans vederfående: man läste de vanliga
bönerna för döende och gaf honom nattvarden.

Furst Vasili Kuragin, som på de sista dagarne blifvit
påfallande blek och mager, begaf sig in i den äldsta
prinsessans rum.

»Hvad är det fråga om? Ni skrämde mig», sade hon.

»Det är ingenting. Jag har kommit för att få tala
med dig om en sak, Katischa. Nåå, huru är det?»

Hans fråga tycktes hänsyfta på något, som bägge
förstodo utan vidare förklaringar.

Prinsessan skakade på hufvudet och suckade.

»Ser du, kära prinsessa och kära kusin Katarina, man
bör tänka på allt vid sådana tillfällen som detta. Man bör
tänka på framtiden, på er... jag älskar er alla tre som
mina egna barn, det vet du. Du vet också, att ni tre och
min hustru äro de närmaste arfvingarna. Jag förstår, huru
plågsamt detta ämne måste vara för dig liksom också
för mig —, men, kära vän, jag är öfver femtio år, och man
måste vara beredd på allt. — Vet du, att jag låtit skicka
efter Peter? Grefven tecknade att han ville se honom,
genom att peka på hans porträtt.»

»Jag vet ingenting annat, än att jag oupphörligt ber
till Gud, att han må blifva frälst.»

»Ja, naturligtvis», svarade fursten i otålig ton, »men
med ett ord... saken är den... som du vet, gjorde grefven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free