Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den andra i ordningen af prinsessorna störtade ut,
vridande händerna.
»Hvad gör ni?» frågade hon förtviflad. »Han dör och
ni lemnar mig ensam!»
Prinsessan Katharina släppte portföljen i golfvet, men
furstinnan böjde sig hastigt ned, grep stridsföremålet och
skyndade in i sjukrummet. Den äldsta prinsessan och furst
Vasili följde henne, sedan de hunnit hemta sig från sin
bestörtning. Efter några minuter kom prinsessan Katharina
ut igen med bleka, af vrede förvridna drag. Då hon fick
syn på Peter, antog hennes ansikte rent af ett ursinnigt
uttryck.
»Ja, skryt ni!» sade hon. »Det är det här ni har
bespetsat er på!» Därpå gömde hon snyftande ansiktet i
näsduken och lemnade rummet.
I detsamma närmade sig furstinnan med långsamma,
afmätta steg.
»Peter!» sade hon i dämpad ton, »han är död!»
Efter en stunds tystnad fortfor hon: »En gång längre
fram skall jag kanhända tala om allt för er. Om inte jag
hade varit där, så Gud vet hvad som hade händt. Ni vet,
att onkel senast i förgår lofvade mig att inte glömma Boris,
men det blef honom icke tid förunnad att göra något för
honom. Jag hoppas, min vän, att ni skall uppfylla er faders
önskan.»
Peter förstod ingenting af allt detta. Han rodnade och
såg på furstinnan utan att säga ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
