Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hurudana ä’ dina förmän?»
»Det är bra folk. Men huru har du kommit in i
staben?»
»Som extra adjutant.»
Båda tego. Efter en stund frågade Dolochov:
»Är det sant, att österrikarne blifvit slagna?»
»Fan vet, huru det är! Man säger så åtminstone.»
»Det är jag glad öfver!» sade Dolochov.
3.
Återkommen till högkvarteret befallde Kutusov sin
adjutant att lemna honom den uppgift om truppernas ställning
och de bref, som anländt från furst Ferdinand, hvilken
kommenderade avantgardet. Då furst Andrei kom in i rummet
med papperen, sutto Kutusov och »hofkrigsrådsmedlemmen»
framför ett bord, på hvilket låg en karta.
»Genast», sade Kutusov och såg på furst Andrei, som
om han ville uppmana denne att vänta, och fortsatte
samtalet.
»Jag säger bara det, herr general», sade han, »att om
afgörandet berodde af min personliga vilja, skulle länge
sedan hans kejserliga och kungliga majestäts, kejsar Frans1 af
Österrike höga önskan hafva blifvit uppfylld. Jag skulle
redan för länge sedan hafva förenat mig med herr ärkehertig
Ferdinand, och jag ger er mitt hedersord på, att det för
mig personligen skulle hafva varit en glädje att öfverlemna
öfverbefälet åt en af dessa generaler, långt insiktsfullare och
skickligare än jag, hvarpå Österrike är så rikt. Men, tyvärr,
förhållandena äro mäktigare än vår egen vilja.»
Den österrikiske generalen visade visserligen en
missbelåten min, men han kunde icke svara i samma ton, som
Kutusov anslagit, utan svarade surmulet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
