Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i -
männen. Kosackernas eftertrupp kom ilande i traf utför
berget. Ehuru officerare och soldater i Denissovs skvadron
talade med hvarandra om likgiltiga saker och bemödade sig
att synas obesvärade, tänkte de dock oupphörligt endast på,
hvad som försiggick uppe på berget, och sågo beständigt
hän mot den vid horisonten synliga fläck, som de visste
vara de fiendtliga förposterna. Väd/et hade på
eftermiddagen åter uppklarnat, och solen göt sina strålar öfver
Donaudalen. Ibland hörde man hornsignaler. Mellan skvadronen
och fienden befunno sig endast några små patruller. Ett
mellanrum om tre hundra famnars bredd skilde dem ännu
från hvarandra. Fienden hade upphört att skjuta och
för–rådde icke sin närhet genom ett enda ljud.
På höjden, där fienden stod, höjde sig ett litet
rökmoln, och en kanonkula flög hvisslande öfver skvadronens
hufvuden. Officerarne, som stått tillsammans i en grupp,
skildes åt, och hvar och en gick till sin plats. Soldaterna
stodo nu alla tysta och sågo än bort mot fienden och än
på sin ryttmästare och väntade på hans befallningar. En
andra, en tredje kanonkula kom flygande förbi; det var
tydligt, att de voro riktade mot husarerna, men de gingo för
högt. Så ofta en kula kom susande, höll hela skvadronen
andan som på kommando, och på hvart enda ansikte låg kring
haka och läppar ett uttryck af upphetsning och oro.
Fältväbeln såg på soldaterna med bister min, som om han
hotade dem alla med straff. Junker Rostov, som stod på
venstra flygeln, hade den lyckliga och belåtna uppsynen hos
en skolgosse, som framropas på examen inför en stor skara
åhörare och är säker om att kunna utmärka sig, men
därjämte aftecknade sig ofrivilligt på hans ansikte ett
egendomligt allvarsamt drag.
Denissovs min var sådan den alltid brukade vara, i
synnerhet på kvällarne, då han hade druckit två buteljer
vin; han var endast en smula mer rödmosig än vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
