Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu är det för sent — allt är afgjordt, och jag älskar
henne ju också», tänkte Peter.
»Jag älskar er!» utropade han. Ändtligen hade han
erinrat sig, hvad man brukar säga vid dylika tillfällen, men
orden ljödo så innehållslösa, att han blygdes öfver sig själf.
Sex veckor senare var han gift och flyttade in i grefve
Besuchovs restaurerade palats som den lycklige ägaren till
en vacker hustru och en hel mängd millioner, såsom man
allmänt sade.
3.
I december 1805 fick gamle furst Nikolai Bolkonski ett
bref från furst Vasili Kuragin, hvari han tillkännagaf sin och
sin son Anatols snara ankomst till Lysygora. Bolkonski
hade alltid haft en dålig tanke om furst Vasilis karaktär,
och han var vid särdeles dåligt lynne den dag gästerna
väntades.
»Hör på honom, huru han går och stampar!» sade
gamle kammartjänaren Tichon till byggmästaren; »han sätter
i med hela klacken!»
Klockan nio gjorde dock fursten sin vanliga promenad,
klädd i sin pels af sammet, fodrad med zobel och mössa af
samma skinn. Det hade snöat under natten, men vägen
var skottad och sopad, som fursten gick till orangeriet, och
man kunde ännu se spåren efter kvasten i snön. En skofvel
stod instucken i drifvan på ena sidan om vägen. Tyst och
trumpen gick fursten genom orangeriet och de andra
anläggningarna.
»He! Kan man begagna släddon redan?» frågade han
den gamle förvaltaren, hvilken till sitt väsen var ganska lik
sin herre.
»Det har fallit ganska mycket snö, ers nåd — därför
har jag också låtit skotta upp stora vägen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
