Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 — .’
svärdotter. Den lilla furstinnan satt framför ett litet bord
och språkade med sin kammarjungfru Mascha. Hon
bleknade vid anblicken af sin svärfader.
Hon hade förändrat sig betydligt och var nu snarare
ful än vacker. Kinderna voro insjunkna, ögonen ihåliga,
och den redan förut för korta öfverläppen syntes nu hafva
blifvit ännu kortare. På furstens fråga, huru hon befann
sig, svarade hon:
»Jag känner mig så beklämd.»
»Behöfver du något?» frågade den gamle fursten vidare.
»Nej tack, min far.»
»Nå, det är bra.»
Och han gick vidare och kom in i tjänarnes rum. Här
stod Alpatitsch med sänkt hufvud.
»Är vägen igenskottad?»
»Igenskottad, ers nåd! — För Guds skull förlåt mig
min dumhet!»
Fursten afbröt och lät höra ett onaturligt skratt.
»Det är bra!» Och han räckte fram handen, som
Alpatitsch kysste, och gick därpå in i kabinettet.
Aftonen samma dag anlände furst Vasili. Han mottogs
af kuskar och betjänter på den fria platsen framför slottet.
Med larm och buller drogos hans slädar och vagnar
fram på den afsiktligt igenskottade vägen till den ena
flygelbyggnaden.
Furst Vasili och Anatol hade fått sig anvisade särskilda
rum. Den senare, som hade dragit af sig rocken, satt med
händerna i sidorna vid ett bord, på hvilket stod en spegel,
i hvilken han småleende och tanklös betraktade sin bild.
Hela hans lif föreföll honom som ett enda oafbrutet nöje,
och som ett sådant betraktade han också sin resa till den
gamle elake gubben och den rika, fula arftagerskan. Han
rakade och parfymerade sig med vanligt koketteri och gick
in till sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
