- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
139

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 139 —

»Om jag tänker på honom!» svarade hon.

»Jag tänker nog ibland på Boris, jag också, men vet
du, Sonja, jag kan inte komma ihåg, huru han ser ut. Men
Nikolai! -— om jag håller igen ögonen, och när jag håller
dem uppe också, kan jag riktigt se, huru han ser ut, men
Boris ser jag inte» — hon slöt ögonen — »nej, inte alls!»

»Ack, Natascha», sade Sonja, »jag har nu en gång din
broder kär, och huru det än må gå med honom och mig,
skall jag aldrig upphöra att älska honom!»

Natascha stirrade på Sonja, utan att säga ett ord. Om
en sådan kärlek hade hon själf ännu ické någon aning.

»Skall du skrifva till honom?» frågade hon om en stund.

»Ja, om han skrifver till mig först.»

»Men jag skrifver då inte till Boris.»

»Jag vet, jag, hvarför hon skäms att skrifva till Boris»,
sade lille Petja. »Det är för att hon har förgapat sig i den
där tjockingén — det var den nye grefven Peter Besuchov,
som haii utmärkte med det namnet » och nu är hon
förälskad i sångarn.» Petja menade med »sångarn* en
italienare, som gaf Natascha undervisning i sång.

»Hvad du är dum, Petja!» ropade Natascha.

»Inte dummare än du, mor lilla!» svarade den nioårige

Petja.

Grefvinnan hade nu blifvit tillräckligt förberedd, och
furstinnan kom med brefvet för att läsa det för henne.j
Grefven, som stod utanför dörren och lyssnade, hörde, huru;
furstinnan läste, därpå ett skri, och så blef allt tyst. Strax
därpå kom furstinnan ut med minen hos en läkare, som gjort
en lycklig operation.

»Det är gjordt!» sade hon till grefven och pekade
med en högtidlig åtbörd på grefvinnan, som satt och höll i
ena handen en dosa med Nikolais porträtt och i den andra
hans bref och omvexlande kysste än den förra, än det senare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free