- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
144

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 144 — .’

»Hvarför det?»

»Emedan man måste sträfva efter en så lysande
ställning som möjligt.»

»Ja, det är sannt», sade Rostov, men han tänkte
säkert på något annat.

Gavrilo, den gamle betjänten, kom in med vin.

»Ska’ vi inte skicka efter Berg?» frågade Boris. »Han
kan dricka med dig — jag kan inte.»

xSom du vill. Hvad är den där tysken för karl?»
frågade Rostov och log föraktligt.

»Han är en bra karl, en hederspojke», svarade Boris.

Berg kom tillbaka, och under det de tömde en flaska
vin, utspann sig ett lifligt samtal mellan de tre officerarne.
Vanligen teg dock Berg, så länge det ämne, som var å
bane, icke rörde honom personligen. Men vid anekdoterna
om storfursten-tronföljarens lynne berättade han med
förtjusning, att hans höghet hade blifvit förargad på honom
en dag i Galizien, kallat honom ’Arnaut’ — hans favoritord,
då han var ond —, hotat honom med Sibirien o. s. v.

»Men kan ni tro, herr grefve, att jag inte var det
ringaste rädd, för jag visste ju, att jag hade rätt. Ni vet
ju, herr grefve, att jag, utan att skryta med det, kan
reglementet utantill och känner »statuterna» lika bra som Fader
vår. Därför hade jag också lugnt samvete. Nå, huru tror
ni det gick, herr grefve? Dagen därpå hördes inte ett
knyst om alltihop. Så är det, när man inte tappar
hufvudet !»

»Nå, det var ju lustigt!» sade Rostov leende. Men
Boris, som märkte, att Rostov hade lust att drifva med
Berg, afbröt, samtalet och bad Rostov berätta, huru och
hvarest han hade blifvit sårad, hvilket denne mer än gärna
villfor.

Under berättelsens gång blef han allt mer och mer
liflig. Han var en rättskaffens ung man, men han kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free