- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
159

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

p IP ’-r

har maii redan stött på fransmännen ? f|||i| Nej, man hör ju

ingenting!–Men man skulle väl skjuta. Det här har

man af den där brådskan att marschera och marschera. Är
det något förnuft i att stå så här midt på en åker alltid
ställa de förd . . . tyskarne till så’n här oreda. Så’na
rac-kare! Finge jag som jag ville, skickade jag dorn allihopa
främst. Nu stå vi här, utan att ha fått en enda matsmula.
Kommer det att dröja länge, tro?»

»Man säger, att kavalleriet har spärrat vägen», sade
en officer.

»Ack, de dumma tyskarna känna icke sitt eget land»,
sade en annan.

»Ni där borta — hvilken division tillhör ni?» skrek en
adjutant, som kom framsprängande.

»Till den adertonde.»

»Hvad gör ni här då? Ni skulle länge sedan ha varit
framme i fronten. Nu kommer ni inte ur fläcken förr än
i afton.»

»Det här är ju alldeles förryckta anordningar. De veta
inte själfva hvad de göra», sade officeren och red vidare.

Härpå kom en general ridande och ropade något på
tyska.

»’Toffa lafa’ eller hvad han brummar, jag förstår inte
ett dyft», sade en soldat, härmande generalen. »Jag hade
lust att skjuta de ynkryggarne!»

»Klockan nio skulle vi vara framme på vår plats, och
än ä’ vi inte halfvägs, jo, det här var en snygg ordning!»

Dylika förbittrade uttryck hörde man från alla håll,
och truppernas glada stämning gaf vika för en allmän
förstämning.

Ändtligen, efter att hafva stått instängda genom
förbitågande massor af kavalleri och orörliga i flere timmar,
hvarunder modet allt mera sjunkit, kunde infanteriet åter sätta
sig i rörelse. Längre fram, i den täta dimman nere i dalen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free