- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
186

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 186 — .’

de batterier, som besköto dammen vid Angesd, och tog en
öfversikt öfver de döda och sårade, som betäckte slagfältet.

»Präktigt folk!» sade Napoleon, betraktande en död
rysk grenadier, som låg på magen med i jorden nedborradt
ansikte och med stelt utsträckta armar.

»Ammunitionen vid batterierna är slut, sire!»
rapporterade en adjutant.

»Låt föra fram reservens», sade Napoleon, red några
steg tillbaka Och stannade tätt bredvid furst Andrei, som låg
på rygg med fanstången i handen.

»En härlig död!» sade Napoleon, seende på Bolkonski.

Furst Andrei förstod att det var Napoleon, emedan han
hörde honom benämnas ’sire’, men hvad denne sade var
endast som om en fluga hade surrat. Han visste, att
Napoleon var en människa så liten och ringa i jämförelse med
det, som nu försiggick mellan hans själ och den höga,
ändlösa himmelen. Han samlade dock alla sina krafter för att
kunna frambringa ett ljud. ’Ändtligen ryckte det till i hans
fot och han stötte fram en suck af smärta.

»Ah, han lefver», sade Napolen. »Lyft upp den ungé^
mannen och för honom till ambulansen!»

Hvad som därefter tilldrog sig, visste icke furst Andrei.
Till följd af den förfärliga smärta, som transportën på
sjukbåren, stötarne under vägen och undersökningen af såren
hade förorsakat honom, hade han åter fallit i vanmakt. Först
mot aftonen återfick han besinningen, i det han jämte andra
sårade och fångne officerare fördes till sjukhuset.

Det första hän kunde uppfatta var att den franska
officer, som eskorterade de sårade, hastigt utbrast:

»Här måste Vi hålla, ty kejsaren kommer genast, och
det gör honom nöje att se dessa fångna herrar.»

»I dag är det så många fångar, nästan hela ryska
armén, att han sannolikt blir utledsen på det», sade en annan
officer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free