Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 223 — .’
någonting; han stod och väntade på sin motståndares skott,
men något sådant hördes icke af. Han hörde endast
Do-lochovs ’hastiga steg, och allt efter som röken skingrade sig,
blef dennes , gestalt allt mer och mer tydlig. Med ena
handen höll han sig för venstra sidan, med den andra höll han
pistolen hårdt omsluten. Hans ansikte, var blekt. Rostov
sprang fram till honom och sade någonting till honom.
»Nej, nej!» pressade ^Dolochov franl-mellan tänderna,
»nej^JnejU Det är icke slut än!» tog ännu några
stapplande steg fram mot sabeln, men sjönk bredvid honom ned
i snön. Hans venstra hand var mblodig — han torkade af
den på rocken och stödde sig på den. Hans ansikte hade
blifvit ännu mera blekt Q-ehr förvridet.
»Behag.. . »,. började han, men förmådde icke i ett
andetag uttala ordet; »be -— ha — gar|H-^ni —», fick
han slutligen, fram stötvis och med möda.
Knappast i stånd att återhålla en snyftning, började
Peter springa ..fram mot Dolochov och stod just i begrepp
att öfverskrida den bestämda barrieren, då Dolochov häftigt
skrek till: »Till barrieren!» Peter förstod, hvad han
menade, och stannade vid sin sabel. Det var nu endast tio
steg mellan dem: Dølochov borrade ned hufvudet i snön
och tog munnen full af . den för att svalka sig. Därpå lyfte
han åter; hufvudet, samlade alla sina krafter, drog benen
under sig och reste sig ; långsamt. Det ryckte i hans läppar,
men samma hånleende som förut låg ännu öfver dem, och
hans ögon lågade af mod och blodgirighet. Han höjde
pistolen och’siktade.
»Vänd er på sidan* och betäck. er med pistolen!»
ropade Nesvizki till Peter.
»Ja, betäck er!» ropade äfven Denissov, glömsk af, att
han var Dolochovs sekundant.
Men Peter stod där med sitt; milda leende, som
uttryckte beklagande och ånger, och på ett tafatt sätt bredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
