Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 236 — .’
i Kischnev nedkom med henne, prinsessan, utan annan hjälp
än af en bondhustru från Moldau.
»Ja, om Gud är barmhärtig, behöfver man inga
doktorer», sade hon.
Plötsligt ryckte en vindstöt så häftigt till i ett fönster,
att regeln lossnade och fönstret slogs upp, hvarvid en massa
snö blåste in i rummet.
Prinsessan blef rädd, men sköterskan lade bort
strumpan, lutade sig ut genom fönstret, så att hon fick fatt i
den fönsterhalfvan, som öppnats, och fäste den åter på sin
plats.
»Prinsessa, Màschinka, det kommer någon och kör
uppför allén», ropade hon. »De ha lyktor —= det måtte
vara doktorn. ...»
»O, Gud vare lof, Gud vare lof!» sade prinsessan.
»Då måste jag genast gå honom till mötes —• han förstår
ju inte ryska.»
När hon gick genom det yttre rummet, såg hon, att
en vagn stannat vid trappan. Då hon koin ut, såg hon en
betjänt stå med ett ljus i handen på nedersta trappsteget
och med ett uttryck i ansiktet, söm om han vore rädd för
något; hon hörde steg, som närmade sig, och en röst, öom
föreföll henne bekant.
»Gud vare lof!» sade rösten’. »Och min far?»
»Har behagat gå till hvila», hördes gamle hofmästaren
svara.
Nu komma stegen uppför trappan.
»Det är Andrei!» tänkte prinsessan Maria. »Nej, det
kan icke vara möjligt — det vore för underbart.»
I detsamma visade sig för henne i skenet från ljusen
furst Andreis välbekanta gestalt, inhöljd i en pels med massor
af snö på kragen. Ja, det var han, men blèk och affallen
och med ett vekare ansiktsuttryck än förr. Han kom upp
på trappan och omfamnade sin syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
