Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 — .’
Nikolai for därför också klockan tio från teatern, där
han hade varit med de sina, till det nämda värdshuset och
fördes genast in i de bästa rummen, söm Dolochov hade
hyrt för aftonen. I ett af rummen såg han ett par dussin
herrar, som trängdes omkring ett bord, vid hvilket
Dolochov satt.
På bordet lågo guldmynt och sedlar. Dolochov höll bank.
Som Rostov icke hade träffat Dolochov, sedan denne
fick korgen af Sonja, kände han sig förlägen vid tanken på
det förestående sammanträffandet med honom.
Redan vid dörren möttes han af Dolochovs kalla, hårda
blick, som om denne redan länge hade väntat honom.
»Vi ha inte sett hvarandra på länge», sade han. »Tack
för att du kom. Låt oss fortsätta med spelet en stund —
sedan kommer Iluscha med sina zigenare. Vill du inte
spela med, Rostov?»
Han slet upp ett nytt spel kort och ropade högt:
»Ny bank, mina herrar!»
Dolochov sköt undan penningarne framför sig och
började taga af korten. Rostov sått bredvid, utan att taga del
i spelet.
»Nå, hvarför spelar du inte?» frågade Dolochov till sist.
Rostov kände en egendomlig lust att sätta ut en
obetydlig summa på ett kort. Men han sade:
»Jag har inga pengar på mig.»
»Du får låna af mig.»
Rostov lade fem rubel på kortet och förlorade, satte ut
ännu en gång och förlorade igen. Dolochov vann tio
gånger efter hvarandra.
»Mina herrar», ropade Dolochov under spelets gång,
»jag ber er lägga penningarne precis på korten, annars
uppstår lätt misstag.»
En af de spelande anmärkte, att han hoppades, att
man trodde honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
