Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 258 —
diktat, och härvid hvilade hans mörka ögon med ett
glödande uttryck på den darrande Natalia.
»Hos dem är allt sig likt», tänkte Nikolai, seende sig
omkring.
»Nej se Nikolinka!» ropade Natascha, och sprang emot
honom.
»Är pappa hemma?» frågade han kort.
»Så roligt, att du kom hem!» fortfor Natalia, utan att
svara på hans fråga. »Vi ha så trefligt ff® och kan du
tänka dig, att Vasili Denissov stannar en dag till för min
skull.»
»Nej, pappa har inte kommit hem än», sade Sonja.
»Köko! Är det du? Kom hit!» hördes grefvinnan säga,
och Nikolai gick till sin moder, kysste hennes hand och
satte sig tyst till bordet och såg på, huru hon lade ut
korten, Från salen hördes muntert skratt och röster, som
sökte öfvertala Natascha till något.
»Nej», hördes Denissov säga, »inga undanflykter, Ni
är ännu skyldig mig barcarolen.»
Grefvinnan såg på sin tystlåtne son.
»Hvad fattas dig?» frågade hon.
»Åh, ingenting!» svarade han. »Kommer pappa hem
w snart?»
»Jag tror det.»
»Här hos dem är allt sig likt — de ana ingenting!
Men hvad skall jag göra?» tänkte Nikolai och gick ut i
salen till de yngre.
Sonja satt vid klaverèt och spelade förspelet till den
barcarole, som Denissov var så förtjust i.
Nikolai gick af och an i salen.
MO; hvilken eländig, ärelös varelse jag är! En kula för
pannan — hvad annat återstår för mig?» tänkte han.
»Nikolinka, hvad är det åt dig?» frågade honom Sonjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
