Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- — "261 —
»Verkligen!» stötte gamle grefven fram, slog ut med
armarne och sjönk kraftlös ned på soffan.
»Ja, det är väl inte någonting att göra någon affär af!
Det är mången före mig, som det har händt detsamma»,
sade Nikolai så morskt och obesväradt han kunde, medan
han inom sig kallade sig för en eländig usling, som icke
med hela sitt lif kunde försona sitt brott. Han hade velat
kyssa sin faders händer och på sina knän bedja om hans
förlåtelse, och ändå sade han i en likgiltig, nästan
förolämpande ton* att detsamma hade händt andra före honom.
Grefven slog ned Ögonen, när han hörde sin son tala
så, och syntes bemöda sig att i hast finna någon utväg.
»Ja, ja» — sade han för sig själf, »det blir svårt, jag
fruktar, att det blir mycket svårt, att skaffa pengarne. —
Men hvem händer icke sådant! Ja, sådant kan hända hvem
som helst...»
Och med en flyktig blick på sin son gick grefven mot
dörren.
Nikolai hade gjort sig beredd på en skarp läxa, men
aldrig hade han väntat sig något sådant som detta.
»Pappa! Älskade pap—pa!» utropade han, högljudt
snyftande och skyndande efter fadern —»förlåt mig!» Och i
han fattade sin faders hand, tryckte den emot sitt hjärta
och grät öfverljudt.
Samtidigt med att fader och son hade denna uppgörelse
med hvarandra, egde ett icke mindre allvarsamt samtal rum
mellan moder och dotter.
Natascha hade kommit helt upprörd till sin moder.
»Mamma, mamma! Han har...»
»Hvem? Hvad har han gjort?»
»Han har friat till mig, mamma! Det är sanning,
mamma!» ropade Natascha. Grefvinnan, trodde icke sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
