- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
263

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 263 — .’

»Så antag hans anbud då. Du är ju nu vid den
ålder, då man gifter sig», sade modern i en bittert hånfull ton.

»Nej, mamma! Men jag. tycker det är synd om hon
nom. Jag vet inte, huru jag skall säga det.»

»Du behöfver inte säga honom någonting alls — jag
skall tala med honom själf», sade grefvinnan, som var ond
öfver, att man hade understått sig att behandla hennes lilla
Natascha som en fullvuxen dam.

»Nej, jag skall själf. . . mamma får stå vid dörren och
höra på.»

Och Natascha sprang genom rummet ut i salen, hvarest
Denissov satt på en stol vid klaveret, hållande händerna
för ansiktet. Men han sprang upp, när han hörde hennes
lätta steg.

»Natalia!» ropade han och skyndade emot henne.
»Afgör mitt Öde — det ligger i edra händer.»

»Vasili Dimitritsch, jag tycker det är så synd om er!
Men en så utmärkt framstående man ni än är... så, så
kan det ändå inte bli af. .. det ni vet. . . men jag skall
ändå alltid, alltid hålla af er.»

Denissov böjde sig ned och kysste hennes hand, och
hon tryckte en kyss på hans svarta hår. I detsamma
hördes prasslandet af en klädning, och grefvinnan kom hastigt
gående fram till dem.

»Jag tackar er för äran, ryttmästar Denissov», sade
grefvinnan med halfkväfd men i Denissovs öron vredgad
röst; »men min dotter är ännu för ung, och jag hade också
trott, att ni som vän till min son först skulle hafva vändt
er till mig; ni hade då besparat mig nödvändigheten att tala
till er i denna ton.»

»Fru grefvinna», sade Denissov med sänkta ögon och
skuldmedveten min; han ämnade säga något mer, men han
fann inga ord. Natascha förmådde icke se honom i denna
pinsamma belägenhet, utan började högljudt snyfta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free