Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 291 — .’
vara i moders ställe för sin lille brorson. M:lle Bourienne
tycktes hålla af goåsen lika mycket, hvarför prinsessan Maria
ofta måste unna sin väninna att få leka och kela med »den
lille engeln», såsom hon kallade honom.
Bakom altaret i kyrkan reste sig öfver den lilla
furstinnans graf ett kapell, hvari befann sig en präktig
marmorvård, som föreställde en mot himlen sväfvande engel. Denna
engel liknade i påfallande grad den aflidna, ända till den
något för korta öfverläppen. Ännu mer märkligt var, att
furst Andrei i engelns ansikte tyckte sig läsa samma
förebråelse, som han trodde sig hafva sett i sin makas drag då
hon var död: »Ack, hvarför hafven I gjort mig detta?»
Kort efter furst Andreis återkomst fick han af sin fader
det stora godset Bogutscharovo, hvilket låg på ungefär fyrtio
versts afstånd från Lysygora. Efter drabbningen vid
Austerlitz hade furst Andrei icke vidare trädt i krigstjänst, och
när kriget åter började och alla måste tjäna, antog han en
anställning under sin fader vid landtvärnet för att slippa
ifrån aktiv tjänstgöring.
Den 26 februari 1807 reste gamle fursten bort, men
furst Andrei stannade kvar på Lysygora, emedan hans lille
son hade varit sjuk några dagar. Kusken, som kört för den
förre till närmaste stad, kom tillbaka med bref till furst
Andrei. Kammartjänaren sökte honom öfverallt, tills han
slutligen fann honom i barnkammaren; fursten satt på en
pall och hällde med darrande händer några droppar medicin
ur en flaska i ett glas med vatten.
"»Hvad är det?» frågade han misslynt och ryckte till
med handen, så att mer än han ville af dropparne rann ned
i glaset, men han blef det varse, slog ur glaset och begärde
nytt vatten.
»Käre Andrei», sade prinsessan Maria, vändande sig
från den lilles bädd, där hon stod, till sin broder, »jag tror,
att det är bäst att vi dröja litet, innan . , ,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
