Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 312 —
ännu längre? Nej, jag känner, att jag icke blir till intet,
liksom ingenting i världen kan blifva till intet, och att jag
alltid skall förblifva sådan jag alltid varit, och jag känner,
att det finnes andeväsenden och att sanningen finnes i
världen. »
»Riktigt det där är Herders lära», sade fursten.
»Men det är icke detta, utan lif och död, som öfvertyga
mig. Man känner sig öfvertygad, om man egt en dyrbar
varelse, mot hvilken man förbrutit sig och inför hvilken man
hade att -rättfärdiga sig» — furst Andrei började darra på
rösten — »och denna varelse plötsligt blir underkastad
lidanden och upphör under kvalfulla plågor att finnas till.
Detta är öfvertygande, och där har du hvad som också har
öfvertygat mig.»
»Ja», inföll Peter ifrigt, »säger då inte jag alldeles
detsamma?»
»Nej!» svarade fursten. »Jag menar, att inga
förnuftskäl kunna förmå en att inse nödvändigheten af ett lif efter
detta, men om man går hand i hand med någon genom
lifvet och denna någon plötsligt försvinner där borta på
andra sidan och man själf står framför denna klyfta och ser
ned i henne — o, äfven jag har sett ned i henne! — då
påstår jag, att man icke känner sig säkert öfvertygad om
ett återseende.»
»Men hvarför icke? Ni vet, att det finnes en annan
värld och att det finnes någon där. Denna andra värld
är det eviga lifvet, och denne någon är — Gud!»
Furst Andrei svarade icke något på en lång stund;
man hade redan kommit med hästar och vagn till den
andra stranden, solen var till hälften nergången och en lätt
rimfrost täckte glittrande den sumpiga stranden. Fursten
och Peter stodo en stund tysta vid färjan.
»Om det finnes en Gud och ett evigt lif», började
slutligen Peter ånyo, »så finnes det också sanning och dygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
