Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3°7 —
hvaremot furst Andrei snart lemnade dem. En stund
senare gingo Peter och prinsessan för att söka upp honom,
så att pilgrimerna blefvo ensamma kvar i rummet.
Prinsessan förde Peter till salongen. Hon satt här och såg på
honom en lång stund och sade därpå leende:
»Jag har nu känt er så länge, att jag håller af er, som
om ni vore min bror. Hvad tycker ni om Andrei? Hans
tillstånd gör mig mycket bekymmer. Förra året gick hans
sår upp igen, och läkaren sade, att han måste resa till en
badort i utlandet. Äfven hans själstillstånd inger mig
farhågor. Han har inte samma sinnelag som vi kvinnor —
vi gråta och klaga bort vår sorg, men han bär den tyst
inom sig. I dag är han väl munter och glad, men det är
ert besök, som verkar det. Eljes är han sällan så. Jag
skulle önska, att ni kunde förmå honom att resa till
utlandet. Han måste hafva någon verksamhet; detta
overksamma och enformiga lif dödar honom. Andra se det icke,
men jag ser det ...»
Ungefär klockan tio hörde man bjällerklang; det var
gamle fursten som kom, och tjänarne störtade genast ut på
trappan för att taga emot honom. Äfven furst Andrei och
Peter gingo ut.
»Hvem är det här?» sade gubben, då han steg ur
vagnen, spännande ögonen i Peter.
»Ah, är det ni! Mycket angenämt! Kyss mig!» sade
han, när han fick höra, hvem den unge mannen var.
Gamle fursten var vid mycket godt lynne och mycket
vänlig mot Peter. När furst Andrei kort före kvällsmåltiden
åter kom in i sin faders arbetsrum, fann han dem båda
inbegripna i ett lifligt samtal. Peter höll på att bevisa, att
det en gång skulle komma en tid, då det icke mer skulle
finnas några krig, men den gamle fursten förhånade denna
åsikt, dock utan att förifra sig.
»Tappa, först ut blodet ur ådrorna och gjut in vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
