Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 332 —
»Tänk, att Gud skulle låta oss träffas igen på ett
sådant här ställe!» sade den lille sjuke mannen. »Tuschin,
Tuschin! Kommer ni inte ihåg, att ni åkte på min kanon
vid Schöngraben? Nu ha dom skurit af mig en bit. . .
ser ni!» sade han skrattande och såg ned på den tomma
ärmen på sin nattrock. »Ni söker säkert Denissov. Jo, han
är också här.»
Och kapten Tuschin förde honom in i nästa rum, från
hvilket man hörde några skrattande röster.
»Huru är det möjligt att kunna lefva här och till och
med skratta?» tänkte Rostov, som fortfarande tyckte sig
känna samma liklukt som i soldaternas afdelning och
fortfarande såg samma nyfikna blickar riktade mot sig som
där. Denissov låg och sof, ehuru klockan redan var tolf
på dagen.
»Nej, kan man se . . . Rostov! Huru står det till med
dig?» ropade han med samma röst som framför truppen,
men Rostov märkte till sin ledsnad, att både
ansiktsuttrycket och rösten hos Denissov skvallrade om en ovanlig,
sorgsen stämning, som bjärt stack af mot hans vanliga sorglösa,
lifliga munterhet.
Det från början obetydliga såret var ännu efter sex
veckor icke läkt. Men däröfver var Rostov mindre förvånad
än öfver att Denissov knappast tycktes känna någon glädje
öfver hans ankomst och endast tvunget log emot honom
och hvarken frågade efter regementet eller om annat nytt.
Rostov trodde sig till och med märka, att det var
obehagligt för Denissov att tala om regementet och i
allmänhet om det fria lifvet utanför sjukhusets väggar. Han tycktes
vilja glömma detta lif och intresserade sig bara för sin tvist
med intendenturen. På Rostovs fråga, huru det stode till
med denna sak, drog han genast fram ett papper under sin
kudde, som han hade fått från krigsrätten, samt ett utkast
till sitt svar därpå. Han blef nu intresserad Och liflig, bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
