- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
347

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 347 —

så öfverfullt af folk tillhörande alla möjliga slags
samhällsklasser, äfven officerare, hvilka, liksom han, hade kommit
dit i civil dräkt, att han hade svårt att få någon plats.
Två officerare, tillhörande samma division som han, slogo
sig ned bredvid honom. Man började snart tala om den
nyss afslutade freden. Officerarne, Rostovs kamrater, liksom
största delen af hären, voro missnöjda med att fred hade
afslutats efter släktningen vid Friedland; de trodde, att
Napoleon hade varit förlorad, om man hållit ut ännu någon
tid, då hans trupper ledo brist både på proviant och
ammunition.

Nikolai åt och teg och drack ensam ur två flaskor vin.
Han plågades fortfarande af sina tankar och hade gärna
velat blifva dem kvitt, men kunde icke. Plötsligt hörde han
en af officerarne fälla en klandrande anmärkning om det
sätt, hvarpå fransmännen nu behandlades. Detta retade
Rostov, och han for ut emot den talande med en häftighet,
som satte hans bordsgrannar i förvåning.

»Huru kan ni understå er att hysa någon tanke om
hvad som vore bättre?» ropade han med blossande ansikte.
»Med hvad rätt dömer ni om kejsarens handlingar? Vi
begripa hvarken hans afsikter eller hans handlingar.»

»Jag har inte sagt ett ord om kejsaren», rättfärdigade
sig officeren, som icke fann någon annan förklaring på
Rostovs häftiga anfall, än att denne måtte vara drucken.

Men Rostov brydde sig icke om hvad han sade.

»Vi äro icke några diplomater, utan vi äro soldater
och icke något annat», skrek han. »Befaller man oss att
dö — nå, så dö vi, och om någon blir straffad — nå, då
betyder det, att man är skyldig! Det tillkommer inte oss
att döma om det. Om det behagar kejsaren att erkänna
Bonaparte som kejsare och sluta förbund med honom, så
betyder det, att det måste så vara. Om vi ge oss till att
döma om allt och resonnera om allt, så finns det snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free