Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 357 —
med frågorna om Guds treenighet, om de tre grundämnena
till allting: svafvel, kvicksilfver och salt, eller om
betydelsen af kvadraten och alla figurer i Salomos tempel. Till
denna klass hörde hufvudsakligen de äldre bland bröderna,
och den åtnjöt Peters högaktning. Men han kände dock
icke något intresse för det område, hvarpå de rörde sig,
och i allmänhet kände han sig icke tilltalad af det mystiska
i frimurarnes läror.
Till andra klassen räknade Peter sig själf och de
honom liknande bröderna, hvilka under sitt sökande efter
sanningen stapplade, men hoppades finna den rätta vägen.
Till tredje klassen räknade han de bröder, som i
fri-mureriet icke sågo något annat än yttre former och
ceremonier och strängt iakttogo dessa former, utan att fråga
efter deras betydelse. Till denna klass hörde själfva
Villar-ski och till och med stormästaren för hufvudlogen samt
största delen af medlemmarne.
Till sist räknade han till fjärde klassen det likaledes
stora antal af bröder, som i synnerhet på den sista tiden
hade trädt in i orden. Det var, enligt hvad Peter tyckte
sig se, människor som icke trodde på något, icke önskade
något och som blifvit frimurare endast för att närma sig
till unga rika, genom sina förbindelser och sin börd
framstående bröder, hvilkas antal i logen var ganska stort.
Peter kände sig allt mer obehagligt berörd af allt detta.
Hela frimureriet, åtminstone så vidt han kunnat uppfatta
det, grundade sig endast på yttre former. Det föll honom
väl icke in att tvifla på själfva frimureriet, men han kunde
icke värja sig för den farhågan, att det ryska frimureriet
hade kommit in på orätta vägar.
4.
Peter blef åter rof för det svårmod, som han så mycket
fruktade. En dag, då han var ensam hemma och tillsagt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
