Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 365 -
sådan viktighet om denna händelse, att snart alla kände sig
öfvertygade om, att han visat stor tapperhet i slaget. En
och annan, som var mer skeptisk, skrattade väl, när Bergs
militära förtjänster kom på tal, men han ansågs ändå allmänt
som en duglig, tapper officer, som stod väl anskrifven hos
sina förmän och som därför hade en glänsande framtid.
Bergs frieri mottogs i början hos Rostovs med en
förvåning, som icke var smickrande för honom. Man
förundrade sig öfver, huru sonen till en obetydlig livländsk
adelsman kunde våga fria till en grefvinna Rostov. Men ett
förherskande karaktärsdrag hos Berg, hans naiva, godmodiga
egoism, hjälpte honom äfven denna gång, och Veras
föräldrar böljade mot sin vilja tro, att allt skulle gå bra, då han
själf var så fast öfvertygad därom. För öfrigt befunno sig
grefvens förmögenhetsvillkor, som sagdt, långt ifrån i den bästa
ställning och Vera var redan tjugufyra år gammal, och oaktadt
hon utan tvifvel var vacker och mycket var ute i
sällskapslifvet, hade hon hittills icke haft en enda friare.
Bergs anbud blef därför också inom kort antaget, och
i familjen rådde den vid dylika tillfällen vanliga
högtidsstämningen och glädjen, men allt detta var icke verkligt, blott
ett yttre sken. Föräldrarne tycktes i början vara förlägna,
som om de gjorde sig förebråelser för, att de icke älskade
Vera och hade för brådt att göra sig fria från henne. I
synnerhet var hennes fader, gamle grefven, sorgsen och dyster.
Han skulle antagligen icke själf kunnat angifva orsaken till
denna nedslagna sinnesstämning, men sannolikt hade hans
stigande penningeförlägenhet icke ringa del däri. Han visste
icke längre, huru mycket han egde och huru stora hans skulder
voro, och därför icke heller huru stor hemgift han skulle gifva
Vera. Vid döttrarnas födelse hade åt hvar och en af dem;
bestämts som hemgift ett gods med trehundra själar, men
det ena af dessa gods var redan såldt och det andra så högt
intecknadt, att äfven det måste säljas. Det var alltså omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
