Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 378 -
men ingen började; Balanföraren, en adjutant, gick fram
till grefvinnan Besuchov och bjöd upp henne. Småleende
lade hon sin hand på hans axel utan att se på honom.
Adjutanten var en skicklig vaisör. Först gled han fram med
henne tätt utefter de omkring salen stående paren, fattade
därpå, kommen till ändan af salen, hennes hand, svängde
henne hastigt omkring och började hvirfla rundt med henne
i allt snabbare fart. Orkestern ökade takten, sporrarne
klirrade, och den vackra grefvinnans sammetsklädning
böljade vid hvarje hastigare vändning som ett spändt segel.
Natalia släppte henne icke ur ögonen och hade velat gråta
öfver att hon icke fick vara med om denna vals.
Glad och munter stod furst Andrei i sin hvita
öfver-steuniform i närheten af Rostovs och talade med baron
Firhov om riksrådets till följande dag utsatta session. Men
han hörde icke på hvad Firhov sade, utan såg än på
kejsaren, än på de rundt om salen stående paren, som icke
vågade sig ut i dansen, besvärade af kejsarens närvaro.
Peter kom fram till honom och fattade honom i armen.
»Ni dansar väl?» sade han. »Där står min protegée,
lilla grefvinnan Rostov . . . bjud upp hennë!»
»Hvarest?» frågade furst Andrei. »Ah, där! Ursäkta»,
sade han vänd till baronen, »vi få fortsätta vårt samtal en
annan gång... på en bal måste man dansa.»
Det olyckliga uttrycket i Natalias ansikte öfverraskade
honom. Men han begrep betydelsen af hennes blickar, han
förstod att hon brann af begär att få dansa och gick gladt
fram till den äldre grefvinnan Rostov.
»Tillåt mig presentera min dotter för er», sade
grefvinnan rodnande.
»Jag har redan den äran att känna grefvinnan Natalia,
men jag vet icke, om jag är ihågkommen», svarade furst
Andrei med en artig, djup bugning, och sträckte i detsamma
fram armen för att fatta henne om lifvet, innan han ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
