- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
384

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 13 - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 384 -

drei såg småleendé på henne och svarade, att hennes sång
liksom allt annat hvad hon gjorde mycket behagade honom.

Först sent på kvällen lemnade furst Andrei det
Rostovska huset. Han gick i vanlig tid till sängs, men kunde icke
somna, så att han snart åter tände ljuset, satte sig upp i
sängen, steg upp och gick en stund af och an i rummet
och lade sig igen. Han plågades dock icke af, att sömnen
icke ville komma, han kände sig tvärtom fri och glad till
mods, det var honom som om han fjärran från sin kvafva
sängkammare vore ute i Guds fria natur. Det föll honom
icke in, att han var förälskad i Natalia, han tänkte icke ens
på henne, men en obestämd aning om henne föresväfvade
honom dock, och hela hans lif tedde sig för honom i ett
nytt ljus. »Hvarför plåga sig, hvarför sörja, hvarför sluta
mig inne inom denna trånga ram, då lifvet med alla dess
fröjder står mig öppet?» sade han för sig själf. Och för
första gången på långa tider började han bygga luftslott. Han
beslöt att med allvar sörja för sin sons uppfostran och att
själf välja lärare åt honom. Därpå beslöt han att lemna
statens tjänst och fara till utlandet — han skulle fara till
England, Schweiz och Italien. Till sist sade han sig: Så
länge jag ännu känner mig ega ungdomens kraft, måste
jag begagna den; Peter hade fullkomligt rätt, då han sade,
att man måste tro på möjligheten att vara lycklig för att
kunna verkligen vara det, och nu tror jag därpå. Må de
döda hvila i roll||Sså länge vi lefva, vilja vi älska.

14.

En morgon fick Peter besök af öfverste Adolf Berg, som
uppträdde i splitterny uniform och med pomaderadt hår,
som han hade kammat på alldeles samma sätt som kejsaren.

»Jag kommer just ifrån er fru grefvinna, som till min
ledsnad sade, att hon icke kunde uppfylla min bön, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free